|
||
Mitt Val, Mitt Liv |
~ Kort om mej~ |
SVT temakväll:Punk Den 11:e november 2003 hade SVT 2 en temakväll, denna gång handlade det om punk. Det som slog en först var väl programledaren Christoffer Barnekow, varför var han programledare? Vad hade han med punk att göra? Det kändes otroligt fel att se en sån gammal man berätta om punkens historia, musik osv Man kan ju undra hur han gjort researchen. Jaja.... Med sig i studion under kvällen hade han Lennart Persson (journalist) och Kajsa Grytt (medlem i Tant Strul när det begav sig ) Och deras diskussioner blev ofta väldigt förvirrade och flera gånger uppstod det missförstånd mellan dom tre, främst mellan Grytt och Barnekow. Emellanåt verkade Barnekow nästan ignorera Grytt eller VILJA missförstå henne. Det var tydligt att Persson hade mer "cred" i Barnekows ögon. Grytt och Persson hade tagit med sig lite skivor (mest singlar) som de berättade kort om och den delen var ju ganska kul. Mindre kul var det när de skulle kommentera videos och Persson kommenterade The Clashs I fought the law ungefär att "Ja, här lät de ju mer som ett vanligt rockband och inte som ett punkband" Öh, I fought the law är med på FÖRSTA skivan och då måste de väl varit ett punkband. Pinsamt var det också när de försökte förklara vad "Oi-punk" var (som gick under namnet "Oj-punk" på SVT:s hemsida, men det blir väl det på svenska) Grytt: "Exploited var väl Oi-punk?" Persson:Flackar med blicken och vänder sig till programledaren istället som börjar prata om nåt annat. I det stora hela hade väl det behövts ett komplement till dessa två, kanske någon som är mer involverad i punken idag.Representanter från både då och nu alltså. Punkrock Film av Stig Larsson med bla The Pain & Ebba. Opretaniöst filmat och kul att se hur unga och oförstörda Thåström och company var. En kulturskatt. ”Nypunkare” Sånt blir sällan bra,,när reportrar letar upp folk som ska förklara sin livsstil, vad den betyder för dom os.v. Barnekow träffade bland annat: ”Röjpunkaren” Dickie var en ”punk är att supa” punkare och sa att punk var att spela 85 låtar på 58 minuter (som Mob 47 lyckas med) När nån påstår att en kultur hålls ihop av att supa,,,då är den kulturen illa ute.Men i det stora hela hade han väl hyfsad koll på allt ändå. ”Råpunkarna” Lina och Maria var två figurer som svarade på varför de var punkare. De var av den attityden:”vi-vill-inte-se-ut-som-andra-och-vi-vill-vara-så-annorlunda” Jag fattar inte folk som sätter det främst, att ”sticka ut” få svarar ”Jag är punkare för att jag gillar stilen och musiken är den bästa som finns” Många snackar bara om att synas och då är det väl lite posörvarning? Man undrar ju får vems skull de klär sig....uppenbarligen är det ju för att andras skulle..... Sen var de djävligt duktiga på att blanda ihop grupper och begrepp så det hela blev mest förvirrande.... Men det jag verkligen reagerade på var när en utav dom sa ”Punk är destuktivt, för det är mkt hat i punken så det går inte att vara konstruktiv” What the fuck!!!!!! Om det nu var så..då skulle väl inte en enda spelning kunna genomföras, inte en enda låt skrivas, inga fanzines göras och inga skivor släppas? Hur kan då punken, (om den är så hatiskt att det inte går att göra nåt konstruktivt) vara den kultur som är synonym med D.I.Y andan? Hur kan punken levt vidare i snart 30 år om ingen gör nånting? Djävla spån.Extrem fjortisvarning. Barnekow träffade även två straight edge punkare som i princip var de vettigaste, men det var ju "inte alls punk" enligt fjortisarna Lina och Maria och de skrattade tillgjort åt dom. De som var minst punk av alla under denna temakväll...var de sistnämnda. ”New flowers of Beijing” Dokumentär om punx i Kina,,,lite intressant i just det perspektivet att det just var i råkommunistiska Kina med Mao och allt det där men i det stora hela ganska tråkigt.Banden som visades var rätt okej. ”Filth and the fury” Kikade nån halvtimme,,,jag har sett den en handfull gånger förut.En bra dokumentär om Pistols med bra bakgrundshistoria och så.Djävligt kul ("I`ve got a lot of earwax today Julien" citat av Sid Vicious ) men lite irriterande att de filmar medlemmarna i mörker.Jag skulle vilja sett Rottens ögon när han pratade om att han hatade Malcolm för att han drev Sid in i fördärvet....för man hörde verkligen avskyn och sorgsenheten.Men den tillsammans med ”Westway to the world” (om The Clash) är de två bästa dokumentärerna om band som jag sett. Sammanfattning Ja, det lär väl inte komma som någon överraskning att jag tycker attd et hela blev en stor flopp.Vad som hade kunnat blivit bra schabblades bort av en dålig programledare och förvirrade, dåligt pålästa bisittare. Och som redan nämnt så blir det i 9 fall av 10 bara dumt när reportrar letar reda på alternativt folk som inför kamera ska förklara sin livsstil. Det är alltid en speciell typ av folk som ställer upp vid såna tillfällen och över hela landet sitter punkare och liknande och skruvar på sig pga den gigantiska pinsamhetsfaktorn. Låt oss slippa något liknande igen.... |