~ Kort om mej~
Hyllning till Cock Sparrer
När jag var en liten freshcut i början av 90-talet så stod inte Cock Sparrer så högt i kurs hos de lite äldre och mer erfarna skinsen.Bandet ansågs vara lite för tama, lite för snälla och för popiga (många ansåg samma sak om The Business. Men trots detta så kunde jag inte låta bli att gilla Runnin riot, England belongs to me osv-man var, och är "a sucker for melodies" Sparrer blev ganska snabbt ett av favoritbanden tillsammans med Last Resort, Blitz och The Business. På senare år tycker jag de helt klart fått upprättelse och anses inte längre vara något i Oi-musikens B-liga utan ett av de bästa och jämnaste banden. Det ser man ju bara i intervjuer med diverse bandfolk och pratar med andra skins och punkare-många, många nämner ifråga om "Bästa punkalbum" just Cock Sparrers Shock troops från 1983.
Cock Sparrer, från Östra London bildades *1974 och innehöll Colin Mcfaull på sång, Mickey Beufoy på gitarr, Steve Burgess på bas samt Steve Bruce på trummor. 3 år senare tillkom även Garrie Lammin som andre gitarrist men, som ni kommer att se så är Cock Sparrer ett av de få Oi/punk banden som inte bytt medlemmar stup i kvarten. I princip så har de verkligen hållit ihop samma lineup som de startade och det är beundransvärt, för att inte tala om-ovanligt.
76 så spelade de bla med Slade, Motörhead och Thin Lizzy-deras repertoar bestod av egna låtar samt covers på bland annat T-Rex och Small Faces. Det var även detta år som de gjorde ett av de mest myomspunna misstagen ett band kan göra-de sumpade en deal med Malcom Mclaren.
"Malcom Mclaren came to see us rehearse and he wanted us to support a band he managed called The Sex Pistols. He wouldnt buy a round of beers so we blew him off. A few months later The Pistols were the biggest thing in the country-it was the biggest mistake of our lives"
Man kan ju undra hur punken sätt ut om Cock Sparrer fått liknande uppmärksamhet då istället för Pistols. Vissa påstår dock att bandet tackade nej till Mclarens erbjudande om att bli deras manager pga att han ville styla dom. Vad som är sant? Ja,det vet väl bara de inblandade...
Men det såg ut att bli en ganska kort karriär för bandet efter det här. 2 singlar släpptes: Runnin riot/Sister Suzie och We love you/Chip on my shoulder innan bandet la av 78. Det var även runt 78 som bandet fick veta att bolaget som släppt deras singlar, Decca-även släppt en LP endast i Spanien utan deras vetskap! Titeln på skivan var Punkrock och dessa låtar kan du idag hitta på bland annat Cdn Rarities (Captain Oi 1995) Splittringen av bandet ska till stor del berott på att Decca kickat dom och att det var svårt att hitta ett nytt bolag. Singlarna och LP:N ifråga är idag mycket eftertraktade och kan hamna uppemot 100 dollar om det är bra skick.
Första LP:n Punkrock
Oi-musiken frammarsch gjorde att bandet fick en nytändning och folk fick upp ögonen för dom. På de två första Oi-samlingarna Oi the album och Strength thru Oi (kom ut 80 resp. 81) Låtarna de medverkade med var Taken for a ride, Sunday stripper och Runnin riot. En kul grej var att de inte ens visste vad Oi var för något vid tillfället.
82 blev det comeback med singeln England belongs to me/Argy bargy som släpptes på bolaget Carrie. Samarbetet med det bolaget blev dock kortlivat och det blev Razor Records som släppte första "riktiga" albumet Shock troops (som väl alla har i sin skivsamling?) med Where are they now, Working och Watch your back. I denna veva hade en del medlemmar byts ut: Garrie Lammin hade lämnat bandet när England belongs to me släppts och nu var det dags för förste gitarristen Mickey att lämna skutan. In kom istället Shug O`Neil ("It was their lyrics that presuaded me to join") som senare bildade Guttersnipes och Brasilianaren Chris Skepis.
1984 kom uppföljaren till Shock troops, Runnin riot in 84-som jag alltid ansett vara lite för tam. Trots det så finns det bra spår som Closedown och The sun says.
Det var ganska tyst om bandet några år efter den skivan framtills 1987 då de blev tillfrågade av Link Records att spela in ett "Live" album. Ett gäng med polare följde med in i studion för att skråla och resultatet Live and loud finns bla på en split-cd med The Business utgiven på Tony Saunders bolag Step-1.