|
||
Mitt Val, Mitt Liv |
~ Kort om mej~ |
Scarred for life, skinhead for life Alltid när man pratar med vänner och bekanta inom vår lilla punk och skinvärld så hittar man alltid beröringspunkter när det gäller andra personer. Man om inte känner, så känne rman iallafall till samma folk i princip. Och ofta blir det frågeställningar som "Var tog han vägen förresten" Varav svaren ofta blir "han har lagt av" men ibland blir det även "han blev dieselrockare " och liknande. När det gäller folk från min hemstad (Västerås, om det undgått någon) så blir det ofta bara svaret att "Han har lagt av" Västerås har aldrig direkt varit någon skinheadstad och de som funnits har faktiskt inte, tyvärr-hållt vidare länge. Och sällan har de som lagt av gått vidare till någon annan subkultur, som dock ofta händer "avhoppare" Det är otroligt konstigt att Sveriges sjätte (?) största stad producerat så få skins. Dock så är V-ås en sån stad där, trots storleken har en småstadsmetalitet. Alla känner alla på nåt vis och får man en stämpel här så har man den livet ut. Kanske detta gör att man inte vill sticka ut på vissa sätt. För hur jag än diskuterar hur många skins som passerat..med vänner,bekanta och räknar med alla som man sett på spelningarna genom åren..så kommer jag inte upp i lite över 50 personer. Och detta på de över 10 år jag varit med i svängen. Och då räknar jag självklart bara in de som hissat opolitisk flagg (nja, iallafall mer eller mindre) Som mest var det väl under åren som S.H.A.R.P var lite poppis och Burninghearts ska och Oi-band växte fram. Då snacka vi kanske runt 20-25 pers som fanns under åren 97-99. Tyvärr så var många av dessa gamla vänsteraktivister och dessa åsikter bakades kanske lite mycket in (med eller omedvetet ska jag låta vara osagt) i kulturen.Plus att någon bar pins med Hammaren och stjärnan eller Lenin. Likväl så var dessa gossar (och flickor) lite väl snälla och sprang kanske lite väl ofta när det "brändes" och lämnade andra i sticket. Vidare så hade dessa alltid flyers i backfickan med kort info om skinheadkulturen utifall det skulle bli tjafs. I vilket fall som helst är inga av dessa kvar idag och det för mig in på detta: Jag förstår inte hur man kan "lägga av"! Att vissa bara kan knalla ner med sina skivor till skivaffären och sälja dom för en spottstyver och slänga bort sina kläder. Och sen glömma det man varit, tyckt och gillat. Visst, då hajar man ju att det inte var så allvarligt och seriöst med skinprylen från början om man bara kan klippa så lätt men iallafall...Jag kan förstå om man kommer in på andra subkulturer, det är sak men så var det inte här direkt. Visst, nån blev mod, nån blev dieselrockare och ett par blev rastafaris (!) Men till den största delen försvann bara folk från den subkultuella scenen. För mig själv skulle detta var omöjligt. Inte minst för att musiken är så djävla underbar och sitter så djupt rotat i ens sinne. Jag skulle inte klara ett liv utan Oi, ska, reggae, rocksteady och punk. Hur jag än skulle försöka, musiken och hela livs-och klädstilen sitter så djupt rotad...man är skadad för livet. Som tex: Man reagerar ju när man ser Brittiska 60-tals filmer och alla gansters har crombies. Man hajar ju till direkt man ser en Fred Perry. Likväl så sitter många ord och fraser i ens inre. När man ser filmer och nån beställer "Two pints of lager" så tänker jag alltid "and a packet of crisp please" efter låten av Splodge. Likväl associerar jag Michael Caine med Madness. När jag ser klockslaget "7:27" så tänker jag alltid "To Liverpool Street" (Låt av The Adicts) Och när nån säger "Bill" så dyker Chubby Chris upp i skallen vrålandes "Kill the bill" 84 är Combat 84 och Condemned 84, "Vacant"..då tänker jag på Sex Pistols, när Securitas rullar förbi tänker man på ABAB av KSMB, när man ser en boxningsmatch kollar jag automatiskt om nån har Lonsdale och så vidare i all oändlighet. Och, hur tråkig man än kan tänkas låta så tänker jag mer på skinsens födelseår och Sham när jag läser eller hör "69" än sexställningen... Ja, jag är skadad, kanske insnöad... Och jag kommer inte kunna sluta associera. På så vis gör det att jag med alls äkerhet kan säga att allt detta inte kommer försvinna utan att jag på många vis aldrig kommer "lägga av" För jag är övertygad om att jag kommer reagera lika mycket om 20 år när jag ser en tonåring med Exploiteds logga på jackan och att jag kommer springa till radion och skruva upp när de spelar Ebba Grön på radion.... Skriven 18 Dec 04, Utlagd på nätet 19 Dec.Citera och referera gärna till artikeln och sidan, men ange då källa och författare tack! |