~ Kort om mej~
Tack/thanks to:King Django (Stubborn Records) Thomas & Hanna (Non Serviam). Fullsteam records. Samuel. Roinhild (Grover) Robban (Norrlandshit) Claudine Brutus. I Scream records. A message to you. Bustups. Mark Brennan (Captain Oi) Silent Opression. Ägg tapes and Records. Laura (Flugsvamp) & Cristophe (Drunkabilly).
Bad Brains-Banned in D.C, Bad Brains greatest riffs (Caroline Records)
Många som inte känner till B.B men hört några av deras mer fartiga låtar som tex Pay to cum och Banned in D.C kan bli lite chockade när de ser att killarna i bandet är svarta rastakillar-kommer ihåg att jag blev det iaf för många år sen. Den här samlingen är ganska spretig, inte så konstigt kanske när de 22 låtarna är tagna från 7 album, en 7" och en 12".
Emellanåt är det väldigt mycket Hardcore, som i redan nämnda låtar och I against I och F.V.K. Nästa sekund är det mer malande HC med "pratsång" (de låtarna är lite sämre i min bok.) som i Re-ignition och Sacred love.Sen självklart finns ett par rena reggaespår också- bland annat The meek och I luv I jah.
Ett mångsidigt band som nog kan locka både reggae och HC fans, en mycket bra samling helt enkelt.
****
__________________
Beowulf-S/T (I-Scream records)
Bandnamnet låter snarare som deathmetal eller liknande...inte direkt som ett punk eller Oi-band-det är inte heller. Bandet bildades 1984 och denna skiva släpptes 1986. Bandet var bra polare med Suicidal Tendencies och kallas "trashers" i pressrelasen. Om jag då ska försöka göra någon beskrivning på hur de låter så blanda Motörhead och tidiga Metallica med Hardcore och lägg till en Dee Snider (Twisted Sister) soundalike som ibland låter som om han inte riktigt hänger med alla gånger..
Det är inte värdelöst men det ger mig ingenting direkt. Spår som fastnar lite smått är Get the grind och Shoot them down.
13 spår, för mig räckte det med hälften...
**
____________________
Beowulf-Lost my head (I-Scream records)
1988 är det här och bandet har släppt lite på metallen även om den fortfarande är närvarande-inte minst i sången.Lite mer punk och punkattityd. Den här skivan får snäppet högre betyg pga det och en rätt bra cover på Smokey Robinson (Cruisin) som skulle kunna platsa på ett blandband i sommar. Muy bonita är ett annat favoritspår men mer av bandets släpp kommer jag inte fördjupa mig i alls...Inte min grej överlag men jag tackar I scream för skivorna men jag tror inte Mitt val, mitt livs besökare har någn större behållning av det här.
**½
_______________________
The Blastermaster-Tuff than roots (Grover)
Skickliga finska musiker. en bra variation i låtarna. Sångaren har ganska markerat uttal på de engelska orden, lite likt Robert Ylipää i Liberator (just sången blir lite jobbig pga detta emellanåt) Och vissa stunder tänker man på just Liberator när man när The Blaster Master men finländarna är klart mycket bredare. Tempot är varierande, det är ingen skiva man partajar hejdlöst till, men man stampar takten till de flesta låtarna. Men det är få låtar som står ut, min favorit blir Brixton och skivan blir godkänd.
Kul med band som är så pass breda i sitt sound och vågar "sväva ut" lite, bla så innehåller Got a minute lite toasting, inte så vanligt i ska-sammanhang) Och jag kan även nämna att Niklas Bergstrand, som gjorde fanzinet One step beyond en gång i tiden är gig och promotionansvarig.
***
_________________
The Blood-False gestures for a devious public (Captain Oi)
Blood var ett kontroversiellt band och denna skiva hamnade femma på punklistan och etta på indielistan när den kom. Religiösa grupper rasade, skivbolaget "putsade" till skivan och Sounds vägrade ta in en annons om skivan. "The band that really hated everyone" kängar till nyligen avlidne påven Johannes Paulus i Megalomania och Such fun, berättar om en pedofils öde i Rule 43 och glorifierar att gå på bidrag i Parasite in paradise. De är äckliga, pissar på allt och alla och är inte p.k för fem öre-och ibland känner man för sån musik. Höjdarna och de jag har mest behållning av är deras "hits" som finns med på diverse Oi-samlingar: Bla Stark raving normal, Such fun och Napalm Job.
Men oftast blir deras punkiga metal lite för mycket för mig. Hyfsat högt betyg pga hitsen dock. 11 låtar och hela 10 bonusspår (inte det ovanligaste när Captain Brennan är i farten eller hur?)
***½
_________________________
The Bruisers-In the pit, live and rare (T.K.O)
En bra introduktion till bandet. Det blandas mellan osläppta versioner av gamla höjdare som Never fall och Societys fools med livelåtar med bra mellansnack av Al Barr från 90-92. Covers på Angelic Upstarts (Police Opression) Iron Cross (Live for now) och Blitz (Nation on fire)
Bäst är utan tvekan:Never fall....Betyget hade blivit mer om det varit fler studiolåtar..
***
_____________________
Bruset-Vitt brus 78-80 (Brus1-001)
En väldigt bred skiva med spridda influenser. Första låten Radioaktiv får en att tänka på Dag Vag, i den lille konstnären och (Jag hatar) Sigmund Freud tänker jag på Madness och Specials medans punk i stil med KSMB och Ebba Grön känns närvarande i Rik och lycklig. Då kanske ni kan få en hint om hur det låter...
Pop, rock, punk, New wave, ska och reggae... faktiskt ett av de mest breda banden jag hört från denna tid. Råder er att kolla in det här bandet....skivan är bra rätt igenom även om det finns några sega partier efter 11-12 låtar. Mina favoriter blir: 90%, Tro, hopp och stålar samt Fjärde riket.
***
________________________
Bustups-They`re airborne (Step aside)
5 nya spår från Bustups, förutom Rudegirls club som varit med på en tidigare utgiven demo. Här är det dock en ny, bättre version. Bandet leverarar alltså fem spår...i varierade tempo, de visar stor spelglädje och skicklighet och sången är tiptop. Det känns redan som att man vet när man får när det är dags för ett släpp av bandet. Vilket man då kan se som "alltid pålitligt" eller "föga överrraskande" Det blir en balansgång helt klart i många fall.
Något jag efterlyser från Bustups är något mer "rootsigt" eller rocksteadyakitgt-för nu vet alla att de kan lira fort med en punkådra, att de kan köra på halvfart, att de kör bra instrumentalare och att sången har mycket soul.
Så det kanske vore nåt att pröva på ett lite lugnare tempo iaf i någon låt? Linton Bob anses vara "reggae och rocksteadydoftande" enligt pressreleasen men det kan jag inte alls hålla med om..
No fun at all och new, fast and angry (punkattityd!) är bäst på denna e.p producerad av två medlemmar i The Skalatones.
***½
__________________________
Chaos UK-The Riot city years (Step 1)
Den första i denna nyutgivna serie ihopplockad av Mark Brennan men alltså utgiven på Step 1-inte Captain Oi. Chaos UK, vad tänker man på då? Four minute warning och att Chaotic Dischord sjöng skit om dom i ett par låtar...22 låtar här som man kan tycka är lite mycket för ett band som dom-tycker många liknande band har en tendens att bli tjatiga. Men det öppnar bra med Maggie och Hate och rätt igenom skivan så är det punk som den ska vara: enkel, uppkäftig, elak, raka och texter som är "rätt på" , ifrågasättande och tar upp samhällsproblemen.
Men efter 11-12 låtar så börjar allt flyta samman för mig och det kanske blir lite för mycket sån här sorts punk för mig..jag är nog en liten dan av "pop-Oi" me dmycket melodi iaf...jag börjar längta efter Vanilla Muffins tralliga "Sugar Oi" , The Cracks glam-Oi eller Dropkick Murphys allsånger...
Men jag tycker trots det att skivan är godkänd med lite plus och att den nog kan tilltala många...och mig med mer än vanligt när man är på det humöret.
***
__________________________
Cold spot 8-Get on high (Stubborn Records)
Skulle jag gissa: Så är det här ett gäng Jamaicaner och låtarna, som sträcker sig från rocksteady till reggae och dub-inspelade någon gång på 60-talet på 13 Brendford road. Så är inte fallet men jag tror flera reggaekännare skulle tro likadant. Det låter autentiskt i allt från texter till känslan och är en mycket varierad skiva där nog alla sorters ska och reggaefans kan hitta nåt spår som passar (kanske inte fans av ska-core dock)
Skivan är kanon rätt igenom och välja 3 favoriter blir svårt. Inget modernt ska/reggae band har "swept me away" såhär sen första gångerna jag hörde Hepcat & Dr Ring Ding and The Senior Allstars. Richie från sistnämnda band medverkar även på skivan i Peace & love och toastar på i samma goda stil som alltid. Favoriter blir iallafall, svårt att välja som sagt men: Watch ya girl, Get on high och My little life.
*****
http://www.stubbornrecords.com
__________________________
Damn Seagulls-One night at Sirdie`s (Fullsteam Records)
Alternativ pop/rock tänkte jag först i brist på bättre uttyck och referensramar. Men sen kom även lite soul-vibbar in och i Brutus och Stony ground är de rätt punkiga.Så att bara kalla dom alternativ pop/rock känns lite fel eftersom de även har sjyst blås, piano och orgel i vissa låtar-inte helt olikt Moneybrother (första skivan Blood panic) vissa stunder. Så en jämförelse med andra akter blir typ:Moneybrother/Turbonegro/The Hives..
Jag vet ingen direkt om vad som är på listorna i de tusen sjöarnas land men de kan säkert bli poppis i Sverige-men antagligen inte i Oi, punk och skinkretsar.
En lite småtrevlig och varierande skiva men...klarar mig bra utan dom i framtiden ändå.
**½
http://www.fullsteamrecords.com
_________________________
Da whole thing-@ version city (Stubborn Records)
En ganska konstig skiva. Det börjar i bra stil nångonstans musikaliskt emellan Hepcat och The Cigarres men ju längre skivan går så tänker man mer på musik som skulle kunna spelats på en nattklubb i någon David Lynch film eller liknande. Emellanåt så låter det mycket plojigt, som Ompa-ompa och sången är varierad men jobbig-att sjunga "tokroligt är inte min melodi. Det hela blir lyssningsbart pga instrumentalare då och då.
Varierat men ska och reggaeinfluenserna försvinner ju längre skivan går som sagt. Hade de hållit sig till soundet i 7 och Coro di Sgherri hade det varit bra men de gör de ju inte. För mycket spridda influenser som inte är ska eller reggae som sagt. Blues for Guinness är ett annat bra spår men i övrigt förutom de nämnda inte mycket mer bra.
**½
http://www.stubbornrecords.com
_________________________
Disorder-The Riot city years (Step 1)
Lite för slammrigt, lite för mycket oljud och för lite finess för min smak. När de inte vevar på för mycket, som i Life, Out of order och Condemned så är det riktigt bra. Men i det stora hela lite för dålig variation, främst i de åtta första spåren. Även om de efter det är okej så räcker det inte till en trea.
**½
_________________________
Dropkick Murphys-Singles collection #2 (Hellcat)
"B-sides, covers,comps and other crap" ska denna samling bestå av. Såna samlingar visar ganska ofta mer kvantitet är kvalitè men eftersom Dropkick Murphys är ett av de jämnaste banden materialmässigt så blir det helt okej här.
Många covers är det-väldigt många t.o.m. Har jag räknat rätt är det 18 av de 23 låtarna.Dels covers på andra punk och Oi-band:bla Iron Cross, Angelic Upstarts och Sham 69. Och dels en del metalakter:Motörhead och AC/DC (it`s a long way too the top med säckpipa!) Plus en del av covers på band som inte är Oi eller punk, bla The Nips, Shane Macgowans band innan The Pogues-som är mer mods-pop men faktiskt en av de bästa coverlåtarna på plattan. Coverfavoriterna är förutom Nips: den punkiga versionen av Informer (The Business) och Fortune son av Creedence Clearwater Revival.
Av de få egna är Mob mentality från spliten med The Business bäst tillsammans med HC-influerade On the attack.
Ett måste för samlare och fans av bandet. Lite för mycket covers för min smak, hälften-hälften (egna och covers) hade suttit bättre men betyget blir ändå.
****
http://www.dropkickmurphys.com
_______________________________
Emergency-1234 (Step 1)
"Formally The Strike from Scotland" står det i pressreleasen. Bandet frontas av Fergus från just The Strike (som medverkat på flertalet Oi-samlingar med låten Mania) och trummisen har varit med i Kanadensiska Subway Thugs.
De fem första låtarna funkar bra även om de inte är någon hit någon utav dom direkt.Men efter Army life, I aint listening och framåt så tycker jag deras sound påminner om ett slagkraftigare Sham 69 och ett The Business modell äldre fast med vassare refränger plus lite spår av de lite hårdare 82-banden. En låt som känns att den låter "gammalt" (positivt sätt) är You som känns som ett svar på 4-Skins låt Sorry.
Första halvan-okej men inget speciellt
Resten av skivan efter det-kanon!
Det blir lätt 4½ och jag spår en lysande framtid för Emergency.
****½
____________________________
Far from finished (I scream records)
"A modern punkrock record unlike anything heard this decade" Det är bra, inget snack om det men sensationellt originellt är det då inte. Rob Guidotti var med och startade Street Dogs och just mycket som just dom tycker jag Far from finished låter. Punk i samma ådra som Streetdogs alltså, Rancid, Dropkick Murphys och Lars Frederiksen and The Bastards..utan att kopiera dock.
Men!
Inget spår är dåligt, allt kanske inte knockar en men en mycket bra debut. Mycket spelskickliga,bra energi och melodier. Det ska bli intressant att se hur mycket de kan hävda sig bland konkurrensen, och om folk kommer de dom en chans som ett "eget" band och inte klumpa ihop dom med de nämnda och reducera dom till bara ännu ett band i streetpunkgenren. Men visst är det svårt att INTE referera...
3 favoriter blir: Dusty shelves, one lifetime och seasonal patriot.
****
http://www.farfromfinished.com/index2.html
_______________________________
Flogging Molly-Within a mile of home (Fullsteam records)
Jag har varit fan av The Pogues i snart 15 år och att inte tänka på Pogues när man hör Flogging Molly är nästintill omöjligt. Emellanåt är likheterna slående med The Pogues (tänk deras sound i låtar som Streams of whiskey) i Mollysarnas låtar:Screams at the wailing walls, Tobacco island och The seven deadly sins. Överlag är det ganska röjigt men även ballader som Whistles the wind och sångarens duett med countrystjärnan Lucinda Williams i Factory girls.
Om man ska vara tråkig och konservativ-så mumlar man om att de är The Pogues-wannabes.
Är man mer öppen-så ser man dom som ett bra och lite punkigare alternativ till The Pogues.
Själv hamnar jag nånstans emellan...En nackdel är den så utpräglade Irländska accenten sångaren sjunger på, är han "äkta" Irländare? Eller sjunger han så för att det "ska vara så"? likt såna som tror att bara för att de sjunger i ett reggaeband så måste man sjunga på patois? Det låter lite som att han "spelar över" men jag kan ju ha fel....
***
http://www.fullsteamrecords.com
________________________
Frankie and the Flames-79 to 86 (Durango 95)
Antar att inte många känner till Frankie and The flames förutom låtarna Dick Barton och On yer bike som varit med på Oi chartbusters 3 and 4 och Oi thats yer lot...Själv hade jag inte hört mycket utöver det heller, om man inte räknar Frankies samarbete med Vanilla Muffins och Norska The Whalers, hans piano på The Blood-Megolamania och hans nyare band Super Yob.
Den här skivan är djävligt originell och någon jämförelse med något annat band kan jag inte göra. Det är stora delar pubrock, en del punk, lite glam-rock och klassisk rock n roll. Allt kryddat med en stor dos humor och mycket cockneypride. Har du inte hört Frankie Flame så borde du kolla in det-tror inte du hört nåt i samma stil..
9 studiolåtar och 3 st livespår från en spelnign i London 82, kanske inte det bästa ljudet på just de åtarna men ett herrans drag-främst i On yer bike. Några bra låtar och favoriter på denna skiva är Bloodshot eyes och Cutting a dash...och avslutningsvis måste jag säga emot Frankies refräng i denna låt med samma namn:
Well, I dunno what we are playing but it sounds like shit to me (Sounds like S.h.i.t)
To me it sounds fucking great...
****
___________________________
Flugsvamp-Dra åt helvete (D.I.Y)
Flugsvamp från Klippan är tillbaka. Ett band jag recenserat förr och då var det Lets fight som de gällde. Hårt,snabb och argt.Låtar som hinner gå över precis när man börjat digga, inga krusiduller utan punk i klassisk benämning med lite Oi-influenser.
Här är det samma stil fast de kanske släppt lite på Oi-influenserna, förutom i Fuck you. Den är väl den låt som det är bäst ljud på, i Misshandlad låter det väldigt mycket burkig replokal medans i just Fuck you låter det väldigt cleant. Som de skulle vara i en toppstudio.
6 låtar punk av klassiskt snitt alltså, från 0:51 sek till lite över 2 minuter. Favoriten blir som ni kanske förstått Fuck you samt Dra åt helvete-där de nästan låter som Atari Teenage riot minus det digitala. Jag kom iallafall på mig att börja sjunga Get out while you can.
Bra gjort ännu en gång-stay angry, stay punk.
***½
________________________
Guitar Gangsters-Let em have it (Captain Oi)
Har inte hört ett helt album med farbröderna i Guitar Gangsters...och de recensioner jag läst på senare år har man läst om "gubbrock" och blaskig pop-punk" Jag tycker inte alls det är blaskigt, poppigt då? Nja, de har mycket melodi i sina låtar men pop så mycket pop vet jag inte..Som de sjunger i öppningsspåret-It`s only punk. Förbannat bra punk är det. Klassikt sound med tradition, bra sång och trevliga yeah, yeah körer.
Svårt att plocka ut favoriter...Det blir roliga Going to London (en låt om hur folk tror att London är) Att man måste gå och kolla på West Ham och att man kommer träffa på både Charlie Harper och Mick Fitz (unless he is doing time) på pubarna-ett romantiskt ideal alltså. Bra är även She gives me stereo och Shotdown. 2 covers som inte ger mig så mycket finns med: Cant take my eyes off you, som jag faktiskt inte vet vem som gjort från början men den kanske är mest känd i Lauryn Hills tappning? Samt Money in my pocket av Dennis Brown i typisk punkig reggae tappning ala Clash, Ruts och allt vad dom heter..
Guitar Gangsters är inte redo för pension än..
****½
___________________________
Hètten Dès-Cowboys con cojones (Drunkabilly)
Jag antar att alla varit med om att efter man hört de två första spåren av en skiva trott att bandet där satt standarden ifråga om tempo osv. Så var det här för mig-öppningen med ösig power-country gräddat med lite punk och rock n roll influenser i covern Big river (Johnny Cash) och egna Hallelujah (praise the lord) gjorde att man trodde att det här skulle bli en verklig partyskiva.
Men det blev inte riktigt så. Bandet är spelskickliga och bra musiker men de alltför många balladerna om hjärtesorg och ensamhet gör att man tröttnar en aning. Från tredje spåret I.C.U ändå fram till spår nummer åtta så är det bara ballader och lugnt tempo.Bra covers på Mike Ness (the devil in Miss Jones) och Danzig (Thirteen) iof men mera drag efterlyses! Tempot kommer upp lite med covern på Motörhead men Alone and forsaken (Hank Williams) drar ner tempot igen.
Så, för lugnt tempo och för mycket ballader alltså. I många av dom är det lite mycket Nick Cave känsla över sången för att jag ska vara nöjd. Nästa skiva så efterlyser jag att de bevisar ordet "power"..de kallas ju som sagt powercountry. So, prove it.
**½
_________________________
King Django-5 plattor (Stubborn Records)
I vilken ordning dessa skivor släppts vet jag inte så jag kör helt enkelt bossen för Stubborn Records skivor i bokstavsordning. Överlag kan jag säga att King Django verkligen visar prov på stor musikalisk talang på skivorna (även om allt inte är världsbäst) och att kärleken till den Jamaicanska musiken är mycket, mycket stor.
A single thread är en sorts "Best of" med spår från 92-03. Vill du fåe n bra överblick hur Django låter så är det här skivan för dig (iof är alla hans skivor väldigt varierade.) En hel del är ganska svåråtkomligt då en hel del av skivorna låtarna var med på är out of print. Här finns låtar från alla skivor jag recenserar här, låtar med Stubborn Allstars som bla varit med på Give em the boot skivorna, Skinnerbox material m.m. På den här skivan blir mina favoriter hans väldigt autentiska ska-låtar Rise to find you med blås som påminner om The Skatalites och Take your chances som låter väldigt mycket tidiga Jimmy Cliff och Wailing Wailers. Ett annat spår jag skarpt gillar är You knock the wind out of me där det ös på i Mighty Mighty Bosstones stil.
****
På skivan meets The Scrucialists är det är en bra blandning av gamlt och nytt.Traditionsbundet-visst men ändå inte tillbakablickande alltför mycket. De flesta låtarna är ganska tillbakalutande, men det finns även snabbare spår är bla Really. Andra som står ut musikaliskt är Reason 2003 som är en dancehalldänga med bra tempo och Troddin along har ganska starka digitala rytmer. Dr Ring ding medverkar även på två låtar och toastar där i vanlig stil. Bra blandning av roots, ska och dancehall, vissa låtar kan kännas lite långa och kanske lite tjatiga men helt klart godkänd skiva.3 favoriter är: Jah give the rainbow, Really och jag gillar även Reason 2003 även om jag gillar dancehall minimalt.
***
Reason: Ena studen mycket snabb toasting till rockiga gitarrer för att nästa låt gå över i någon sorts hip-hop reggae.... Minns nån Kanadensiska rapparen Snow som toastade på patois och hade en hit med Informer för en 10-12 år sen? En del av spåren har lite vibbar av låtar i sån stil som brukar komma in på mainstreamlistorna. Varrierat och en del hyfsat faktiskt...Avslutningen blir dock ett par sega spår med pichad röst och i Cold fronting ger sig Django på jungle. Det här blir inte min favoritskiva av Django men man måste ju säga att han inte för konservativ i sin kärlek till musiken eller rädd för att prova på nya saker. Två jag gillar mest: Never try och LKO.
**½
Roots and culture: En skiva jag var skeptisk till. Ett djärvt grepp med Original inspirerad ska-musik med texter på Jiddisch och en stor portion Judisk folkmusik. Oväntat bra funkar det och bla så bjuds det på Madness och The Specials covers på Jiddisch (Night boat to Cairo och Do nothing) Vidga vyerna nu!
***½
Roots tonic:Liknande upplägg här som på de flesta av King Djangos skivor. Tillbakalutad roots blandas med nåt ska-spår, lite dancehall och gästartister.Enligt mig lyfter skivan inte föränn No trial med gästartisten Rocker T-men tyvärr faller den lite platt ner efter det utan att luta åt det katastrofala. Det är inget direkt dåligt spår men heller inget som knockar en direkt. Dr Ring ding finns med här också och kör då toast i avdelningen saktare, som jag tycker inte passar honom. Ska han toasta ska han göra det snabbt, annars tycker jag det lyser igenom för mycket att han är en Tysk som sjunger med patois-slang. Hard, hard thing är bästa spåret.
**½
http://www.stubbornrecords.com
_______________________
Last Resort-Resurrection (Captain Oi)
"Vadå leva på gamla meriter"..kan man först tycka när man ser låtlistan: ACAB, Violence in our minds, Rebels with a cause, Held hostage, Wonderful World och Evil. 6 av 13 är gamla Last Resort och 4-Skins låtar alltså. Leva på gamla meriter var det ja, det här måste ju låta som om Roi gör cover på sig själv, avdelningen pinsamt.
Nej,det gör fan inte det! Anledningen var att det blev mycket tid över i studion tydligen och denna ep,som det var meningen att bli utökades alltså med flertalet nyinspelningar. Dessa nyinspelningar är det ett sjujävla drag i och att det gått runt 25 år sen då det begav sig hörs knappt. Klart rockigare med en hardcore-ådra och överlag hårdare än originalen,då speciellt Last Resort-låtarna.
Det där att det finns en hardcore-ådra märks väl då det körs covers på Warzone (Skinhead girl warrior) och Agnostic Front (Gotta go) De låtarna fanns även med på The worldwide tribute to the real Oi och jag tycker även Bolthole innehåller en del HC-vibbar. Bolthole tillsammans med Right to riot (klart man måste gilla den med tanke på Millwall referensen i första raden) blir bäst av de egna låtarna.
Det blir en fya och en halv med besked och Roi välkomnas in i 2000-talet.
Och hans frissa är så djävla mycket punk...
Och då menar jag allvar.
****½
________________________
No Shame-Face the truth (Fullsteam records)
En 4-låtars ep som är ganska mörk och hardcore-influerad. Tydligen ganska olikt deras tidigare verk.Jag gillar den förbannat mycket och råder er att kolla in detta band! Guilty med växelsången och Self-respect, där No Shame helt tappat tro på mänskligheten är de två bästa på denna ep. Och basgångarna är helt underbara..ett mycket intresant band, som jag vill höra mer av.
****
http://www.fullsteamrecords.com
________________________
Silent Opression- Hold you tongue (D.I.Y)
Hyfsad demo från detta Örebroband. Soundet är väl en blandning mellan lite uppspeedad klassisk Oi och typisk Amerikansk punk av den nyare skolan. Alla låtar har ungefär samma sound och den som mest faller mig i smaken är öppningspåret Black masks, red flags & gasolin..kanske folk då kan tycka att det låter lite för politiskt för detta opolitiska webzine men min bedömning i detta fall är att Silent Opression slinker igenom-det är faktiskt bara första låten som är i sån stil. Näst bäst blir riot.
Men någon demo till och lite putsande här och där innan ni ger er på att försöka er på en "riktig" platta va grabbar? Det behövs lite här och där.....2½ ska dock inte ses som sån dåligt betyg...det är ju nästan en trea.
**½
________________________
The Skeptix-Promo (D.I.Y)
11 låtars promo där jag inte är säker på när låtarna gavs ut (ingen info följde med om detta) Det är från 8 låtar från 3 olika skivor varav är live inspelade på CBGB.
De fyra från Pure punk rock (skivan utgivnen på Captain Oi) är rätt bra i varierande tempo där sången påminner lite om Olga i Toy Dolls, men inte lika gnällig men lite falsk emellanåt, Av dom är Born to lose bäst, där de nästan låter som Last Resort.
På Hate & Fear (Thunk Records) låter de klart mognare och sången är klart renare. Jag skulle tippa att det gått ett par år här och de lärt sig lira bättre.De har utvecklats både musikaliskt och i texter, kanske lite för mycket metal-influenser dock. Life today heter favoriten.
Livelåtarna (utgivna av Thunk) har ganska bra ljud och soundet är väl en blandning av de två tidigare utgåvorna.Death and destruction är favoriten.
Tydligen har de en hel del kultstatus men så mycket att hetsa upp sig över tycker jag inte det är...
***
__________________________
The Straps-Punk collection (Captain Oi)
Första punkvinylen jag köpte var med Straps från Battersea, och de ger några nostalgipoäng att omslaget och lite andra billder på baksidan och i häftet är tagen från den skivan.Från den skivan minns jag mest Brixton och covern på House of the rising sun. Här ryms hela deras karriär i princip, 16 låtar där New age, Brixton och No liquor är med i dubbla versioner (singel, alternativa versioner och i livetappning)
Musikanliskt så placerar jag dom som en blanding mellan The Damned, Sex Pistols och Uk Subs. Det är hyfsad punk men första singeln Just cant take anymore är ren rockabilly. Samlingar med lite mer "okända" band är alltid kul när de ges ut..Bäst är brixton, new age och lies men det mesta är ganska ordinärt som dock växer efter ett par genomlyssningar. Men skivan höjs lite pga nostalgin.
9 sidor historia av Ian Glasper (mannen bakom boken Burning Britain) Men lite överskådligare info om låtarna hade varit att föredra...
***
________________________
The Superiors-Enough is enough (Mäskdunc records)
När det gäller sån här slamrig,punkig rock n roll med betoning på R n r så är mina referensramar rätt små. Backyard Babies, tidigare Hellacopters plus bolaget (I used to fuck) People like you`s grupper som bla The Bones.Det är inte min bag egentligen även om jag tycker det mesta låter likadant och att det ofta blir så stereotypt.
4 låtar om hur mycket punk de är, att de inte vill växa upp och att de är självdestruktiva-hört det förut? Emellanåt känns det lite pinsamt och att det nästan är en räddning att sången hörs så dåligt.
Nej, det här går inte hem i de östra delarna av V-ås inte....
**
_________________________
The Varukers-The riot city years (Step 1)
25 låtar från 83-84, produktiva herrar minsann. Om någon inte visste det så är sångaren Rat även med i Discharge numera. Och mer i ämnet medlemsbyten och vem som är med var kan ni läsa i instickshäftet-att punkband har stor rotation på medlemmar är ju ingen nyhet men Varukers är lite utöver det vanliga...men nu till musiken.
Var lite skeptisk till en början att jag bara skulle palla med 5 låtar (tror jag har lite fördomar om viss sorts punk ändå) men tamejfan så lyckas Varukers knocka mig med tidiga spår som Die for your goverment, Led to the slaughter och You`re dead..och lyckas behålla mitt intresse hela skivan igenom. Några höjdarspår förutom redan nämnda är March of the S.A.S och Dont conform.
Kanske står jag längst fram när de lirar på Bullret...
***½
_________________________
Version city rockers-Darker roots (Stubborn Records)
En del kända reggaenamn backas här av Version city rockers som består av medlemmarfrån Stubborn All-Stars The Scofflaws, Skavoovie and the Epitones och Inspector 7 (Lägg även till Cedric Brooks från The Skatalites!) Artisterna är bland annat Sister Nancy och Sugar Minott. En del kanske kan anses som "flummigt" av gemene skinhead då det är ganska religiöst (läs:rastafari) mellan varven som i tex Jah have the handle med Sister Nancy (så tjatig att jag nästan svimmar) och Give Jah all the praise med Little John. Tjatigt är just känslan man får emellanåt men samlingen får godkänt och lite till pga Sugar Minotts Nah bodda wid it och Sing and pray to Jah med Ronnie Davis bla...kanske räddningen att det var så få (9) låtar.
***½
http://www.stubbornrecords.com
________________________
Vice Squad-The riot city years (Step 1)
Sista skivan i denna serie nu då.Låtarna är från 80-82 och de flesta av Vice Squads mest kända låtar finns med. Som Humane, första och andra singeln Last rockers respektive Resurrection, latex love mfl. 15 låtar vilket är lagom,även om jag alltid gillar bandet så tycker jag sången kan bli lite tråkig när det börjar närma sig 20 låtar. På senare år har jag föredragit Lia framför Beki men efter att den här skivan snurrat går jag tillbaka till Beki (sorry for cheatin on ya)
Även 3 demoversioner av bla Out of reach finns med (där Beki snackar om något som kommer ur hennes näsa-kvinnligt..) och 3 låtar där de kallar sig The Sex Aids...om just det projektet vet jag ingenting men det är en kille på sång-bra låter det.
3 favoriter och en klar fyra. Young blood (alltid-kanonrefräng) Cowards och Nothing.
****
___________________________
Violators-No future years (Captain Oi)
Re-release av mina hjältar. Jag antar att de flesta känner igen åtminstone Summer of 81 från diverse samlingar..men Violators är så mycket (nåja) mer. Det blev ju egentligen bara 3 singlar, en 12" och medverkan på ett par samlingskivor under bandets korta karriär men de hann med många godbitar.
Så har du inte råd att skaffa allt de släppt, deras singlar är ju ganska svåråtkomliga och dyra-så ta och slå till! Här finns alla singelspår, några med alternativa mixningar och 3 låtar från tiden efter då Violators splittrats och några bildade Taboo. Dessa låtar är väl inte direkt världsbäst men kul som en dokumentation.
Bäst är alltid deras tidiga spår som Die with dignity, nästan 6 minuter långa Gangland och ösiga Live fast die young.
Kolla även in intervjun med sångaren Cess för mer info om bandet.
****½
________________________
Vrävarna-Ultimate vröv collection (Ägg tapes & Records)
43 låtar könsrock. Låttitlar som Han e homom, knulla grisvröv, fartränder och Olle bög. 15 av dom är outgivna eller nya versioner-frågan var hur länge jag skulle orka. Musiken är det inget fel på, i början av skiva ett så tänker jag en hel del på Ultima Thule men överlag är det lika delar punk, rock n roll och hårdrock. Emellanåt drar man lite på munnen i tex Carola suger kuk och lyssnar man inte så mycket på texterna blir det ganska gångbart- för lite nischat och enformigt är det. Lite som vikingarock och mycket inom psychobillyn-ett par låtar funkar men sen blir det bara enformigt då det är smala genrer.
Jag sätter en trea dock, jag är på bra humör men jag får inte ut mycket av skivan. För pubertalt men ett måste för fans av bandet & alla knullpunkare antar jag.
***
_______________________
Splitskivor
Liptones/Bustups (A message to you)
En bra split från två bra ska-gäng-Liptones och Bustups. Just Liptones har jag haft en attityd emot då jag tyckt att de gjort en del saker som redan gjorts, att de låter ganska mycket som The Skalatones och Liberator och inte direkt bidragit med nåt nytt. Jag har ställt mig tveksam till att de inte-som de påstår skulle vara influerade av de två banden. Men här står de ut och lyckas åstadkomma ett fräscht och ganska eget sound. Got to go är en dansant ska-dänga där dock det kanske är lite väl rippar av Judge Dread-Rub a dub för de ska komma undan med det. Lite toasting och dub-ekon blir deras räddning. Fight for you rights har bra "wöööö" körer och är ganska hård. Så jag backar lite med min tidgare kritik och blir nästa släpp i liknade stil ska jag glömma det-jag lovar.
Bustups kör en bra variation även de, underbar laidback sound med underbar sång i Egon och lite högre tempo i Another f*k lovesong. Jag utnämner dom till bäst på denna split.
USCB Allstars är på gång med nytt material, då hårdnar konkurrensen och då får vi se hur dessa gäng kan mäta sig med Göteborgarna. det ska bli intressant att se. En lovande framtid spås jag för dessa gäng iaf nu.
****
_______________________
No shame/Bitume (Fullsteam Records)
Ett tyskt och ett finsk band kör en egen låt och en cover på varandra. Hurvida deras covers är bra vet jag inte då jag ej hört originalen.
Bitume påminner lite om Death by stereo (ligger på Epitaph) och har sjysta gitarrslingor. Den egna låten är Menschen ohne namen och covern på No shame är Riot.
No Shame kör punk klart översnittet med bra körer,ös och otroligt bra basgångar. De egna låten heter By the light of the burning flag we have to raise our children och covern heter Angst.
En bra split, men några fler låtar hade inte suttit fel och det är inte lätt att betygsätta covers om man inte hört originalen.
***
http://www.fullsteamrecords.com
_______________________
Samlingar
V/A-Fullsteam records labelsampler (Fullsteam Records)
"Finlands Epitaph" har de kallats...Och det kanske kan stämma,en herrans blandning är det iaf. 8 grupper varav många är svårplacerade. Många av dom spelar nån sorts "alternativ rock/pop" med distade gitarrer. Av dom är Damn seagulls bäst, som i en av sina två låtar faktiskt både har blås och orgel.
Flogging Molly medverkar med med två spår från Within a mile of home. Redan recenserade No Shame gör en bra insats även här, en låt punk och en mer HC.
Abduktio börjar ett av sina bidrag som en typisk alternativ pop/rock låt med bla tamburin men helt plötsligt går de över till brutal HC som sjungs på modersmålet finska-oväntad vändning. Callisto är också ett band som är svårplacerat....slö dödsmetall eller nåt med pratsångs-growl...
Nej, mycket av banden i Fullsteams stall är inte nåt för mig, men de är ett brett bolag med två mycket bra akter iaf. Flogging Molly och No Shame. Men tyvärr bara...
**
http://www.fullsteamrecords.com
__________________
V/A-Punkjävlar (Ägg tapes & Records/Grammofonbolaget)
En märklig allians-punkband som gör covers på Eddie Meduza, många gamla punks måste rysa och undra vad fan det är frågan om. Jag gör det lite grann jag med, efter alla historier om raggarnas trakasserier mot punkare så trodde man ju knappast att en sån här samling skulle får se dagens ljus.
Och jag kanske ska klargöra min åsikt om hans musik:Det var kul när man var 10-11 och fnissade åt Fruntimmer ska en ha...osv och det var väl kul att skråla hans låtar när man var 14-15 och på "fyllan" (3 folköl) Men någon stor musiker ser jag honom inte som...inte någon seriös musiker heller och jag har faktist svårt att se att det finns folk som lyssnar på hans musik seriöst. Och innan nån börjar hojta-ja, jag VET att han gjort seriösa låtar på engelska bla...
21 band river av 21 låtar, hälften av banden känner jag inte till men de jag känner till är bla Brewed in Sweden bekantingarna Hathor, Malte X & The Accidents likväl som rocka/psychobilly snuskisarna i Small town Pimps och kultknullpunkaren Rebell-Robban.
Några rockabillversioner, en skum version av Do the ronka som får mig att tänka på 80-tals hiten Funky town står väl ut mest musikaliskt annars är det mest punk i olika former. Kul är det emellanåt, bra är det lite sämre med då jag inte håller Meduza vidare högt som nedan klargjort.
Mimikry öppnar bra med Kuken står på Mats Olsson där de avslutar med att sjunga Kuken står på Sörling (recensent i Close-Up) och det gör ju att låten får en kul poäng. Rebell-Robban får en att gapa med i Skinnet och The Wackos rockabillyversion av Volvo är rätt okej.
Men ju längre skivan går så kan man undgå faktumet att det just är Meduza som de gör covern på och jag tröttnar och får inte mycket ut av skivan alls.
En rätt kul grej men för mig hade hälften räckt. Och jag vet inte....jag tycker det rimmar så illa med punkband som kör cover på Meduza som är så pass förknippad med raggare. Jag var inte med och jagades av raggarna när det begav sig så jag kanske inte har "rätt" att säga nåt men...
Var inte raggare a bunch of motherfuckers? Nothing but animals?
**½
_______________________________
V/A-Sweden & Norway United (Norrlandshit)
Landskamp mellan Sverige och Norge då. Jag var bra nyfiken på den här skivan då mina kunskaper i Norsk punk inte är det bästa...men vi tar de Svenska banden först.
Några låtar hade jag redan hört (och recenserat) så att Bovver Brigade, Discovenience och Fistful är bra visste jag ju redan och har redan recenserat medverkande låtar. Så därför så räknas dom inte med denna gång i avdelningen "bäst insats". Av de 8 grupperna som bidrar med en låt var (förutom Fornicators som har en) så blir dessa två svenska grupper bäst:
Royal Stakeout med sina bra körer samt bassångar som Lemmy skulle avundas i Odd and proud och anti-you. Och Sniffin Glue som bidrar med 2 outgivna låtar , Rich bitch och Sunday morning. Sen vill jag även nämna Joe Hellraiser and the graverobbin bastards som får tilld et riktigt bra i That hooker-ett mycket spelskickligt band....Nu över till Norge.
Som sagt, mina kunskaper om Norsk punk är inte de bästa men det känns inte som jag missat nåt direkt efter att ha hört den Norska insatsen här.Inte min typ av punk alls och de flesta banden känns sparsamt seriösa-mestadels "knull-punk" skulle jag vilja säga. Godkänt får Bitches and bastards som låter som ett snabbare Condemned 84 ungefär och...Haggis! Mina absoluta hatobjekt är bland de bästa av de Norska grupperna...Freedump har en låt med som heter I wanna be a Ramone som säkert var en bra ide i teorin men om man ska göra en sån låt-en hyllning till The Ramones och baka in en av deras låtar sin egen låt..så blir det väl inte mycket till hyllning om man sjunger FEL i texten? Får mig att tänka på när Bullshit spelade in Watch your back och sjöng fel i refrängen för många år sen...
Så, Sverige vinner stort här, en bra samling dock som lyckas skrapa ihop till en fyra iaf-mest pga de svenska banden om inte det kommit fram. Ett bra intiativ och kanske Sverige kan utmana nåt annat av grannländerna nästa gång?
***½
http://hem.passagen.se/norrlandsshit/
_____________________
V/A-The kids tribute to Warzone (Unity is all)
En bra hyllning till Warzone, Raybeez skulle nog varit stolt. 6 st svenska Oi och HC-band kör en låt var. Path of no return, Frontlash, N.B.G, Angry Youth och mitt gamla favoritband Freemartins. Alla gör bra ifrån sig, även om de hårdaste banden är lite för gapiga...De två bästa av de sex bidragen är Frontlash-Judgement day och Free at last med Path of no return.
Ltd 500 ex....
***
_________________
V/A-Version city sessions (Stubborn Records)
Inte många grupper man känner igen här alls, det är bara mina nya favoriter Cold Spot 8, King Django (givetvis) och någon till. En bra samling dock med många helt klart godkända plus några riktigt bra, få dåliga och en mycket varierad skiva. Allt från punk-ska och dub till roots och original-ska.
Tre favoriter blir dublåten Deeper roots-Version city rockers, original-ska låten You`re the one to be sorry Ronnie Davies & Stubborn Allstars och What`d she said med Lord Sledge`s Soul shakers som låter som en riktig 50/60-tals dänga i allt från stämmor till musik. Refrängen är medryckande "What`d she said-wooly wooly bang bang , What`d she said-wooly wooly bang bang.
Jag brukar inte gilla samlingskivor och speciellt inte med så många grupper men ibland så...
****
http://www.stubbornrecords.com
__________________
Fanzines
A message to you #23
Det var ett par nummer sen jag läste blaskan, den lokala skivaffären fick inte ex:en sålda så de ville inte ha fler nummer. Detta bidrog lite till att man tappade kollen på ska-scenen, för det är inte många av banden jag känner igen i repotaget från Potsdamer ska festival eller i recensionerna. Känns inte som om det gör så mycket just nu: föredrar nog de gamla banden från 60-talet och two-tone banden (plus några från mitten av 80-talet och framåt) när ska-suget infinner sig.
#23 innehåller iaf en hyllning till gänget bakom zinet (av yours truly) ett par kortare intervjuer med Stiff Breeze, Mark Brennan och Neville Staples. Hyfsat den här gången bara...bättre kan ni ju.
***
___________________
Close-Up #74
Kliar mig i huvudet och försöker förstå syftet med Cristoffer Jonssons rapport från Agnostic Front i Linköping...är han nedlåtande om precis allt med bandet eller är det bara en insikt av ett fan? När man läser påstående som: Vinnie Stigma är värdelös på gitarr" "Roger Miret ser ut som en stor trött blött hund" och hur han skriver om hur otajt Crucified var, att A.F borde hålla sig borta från streetpunkmjäket osv gör ju att man undrar vad fan han gjorde där...och hela attityden mot skins tycker jag vara lite nedlåtande.
Jaja, läs själva och bedöm själva. Numret innehåller även enormt överskattade Mötley Crue, som väl är mer kända numera för hur slitna dom är och Tommy Lees äktenskap med Pamela Anderson än sin musik? Jag menar, kan du nämna 5 låtar av dom? Jag kan det inte och då växte jag ändå upp med dom. Turbonegro är alltid kul att läsa om men annars är det ont om band man känner till eller gillar.
Och hur många nummer jag än läser så vänjer jag mig aldrig med bilderna på vuxna karlar som kläd ut sig till demoner, troll eller vad de nu ska vara...beväpnade till tänderna med yxor och kedjor så stirrar de ondskefullt in i kameran och ser så elaka ut de bara kan.
Nästa nummer blir det ett special om Burning heart och Epitaph.
***
__________________
Mojo March 05
Special om Bob Marley då han skulle fyllt 60 i år. Mojos special är alltid imponerande, vilka artister eller grupper det än är om och visst har de lyckas här också. Och visst har de stigit i mina ögon då de på kort tid haft special om både ska-musik och Sid Vicious. 16 sidor med Marley, det innehåller mycket kuriosa fakta (bla att han bott i Stockholm) Mojo undviker att göra misstaget att bara skriva om sånt "alla" vet...Det är också mycket bra bakgrundshistoria där även hans ska-period med Wailing Wailers nämns ordentligt-ofta brukar den perioden bara nämnas flyktigt.
Det är även ett 6 sidors repotage om "Sir" Coxsone Dodd som är mycket läsvärt och med följer en CD vid namn Studio one selector.15 låtar med ska av The Skatalites, tidig dj-toast med Lone Ranger, Ska-klassikern Simmer down med Wailing Wailers och underbara bionic dub som finns med på kanonsamlingen Studio One dub.
I övrigt, som alltid välskrivet med en herrans blandning av musik-allt gjort med stort musikhjärta.
Köp!
****½
_________________
Mojo-punk, the whole truth.
Superlativen räcker knappt till här, uttrymet här skulle inte räcka till heller om jag skulle skriva om allt som denna special handlar om.129 spänn kostar tidningen, för det får man 148 sidor punk-många timmars intressant läsning.
Originalartiklar från bla Sounds, journalisten Nick Kent berättar om sin tid i Sex Pistols, artiklar om The Ramones, The Clash, The Damned, The Jam osv...."The stars of 77 today" med bla Siouxsie Sioux, Poly Styrene, Jake Burns och T.v Smith och så vidare. Kul även att det finns en artikel om Sex Pistols besök i Stockholm 77.
Bege dig till Presstop eller en Pressbyrå med bra utbud-NU!
Missa inte detta jättestycke musikhistoria!
*****
____________________
Non Serviam #4
Om man nu ska nämna nåt negativt om redan pålitliga Non Serviam blir lite för internt emellanåt...Speciellt i delen "Stockholms scenen" där det kanske inte är så lätt att hänga med om man inte känner Johannes Lillskrik, Dojan, Inge Ansvar osv... Men just den delen är härlig att läsa då de rapporterar från spelningar på såväl Debaser och Kafè 44 till Fryshuset och Clockwork Crews avskedsgig i Peking Fanz lokaler.
Mer då? bla Rabies babies, en artikel om Infa Riot, intervjuer med två yngre skins (15 och 16 bast) samt ännu en tävling.
När man snackar med folk som kommer från huvudstaden så hör man ofta att "scenen suger"..
Läser man Non Serviam så får man ett annat intryck, ska jag vara ärlig så blir man rent av avundsjuk.
****
Och skulle ni ge er ut i cyberrymden på jakt efter en hemsida, så är det inte den här (eller?) http://hem.spray.se/nonserviam/
Utan vill ni komma i kontakt med blaskan, skicka ett mail till:
___________________
Umezine #9
Som vanligt en bra blandning av Punk, Oi och Hardcore (bra för mig som snöat in på det senare för tillfället) Bla med Guttersnipe, Last Resort (äntligen fick jag veta vem som sjunger på We rule ok) Agnostic Front, Roger Miret and The Disasters och mina nya favoriter Brassknuckle Boys (ny skiva på g får man läsa)
Artikeln om Guttersnipe var kul att läsa, kul med lite "Vad hände sen" och bandets historik. Men jag måste kommentera att det i början av artikeln görs följande"avslöjande"
"Men nu råkar jag veta de faktiskt repat ett par gånger när alla varit på besök i hemstaden"
Föga förvånande då Åberg ju faktiskt är med i bandet. Tycker man borde tänka på att hålla lite på självdistansen och inte höja "sina egna" så mycket till skyarna när det gäller tex The Sluggers och Guttersnipe. Det vore ju lite som om Horrorshow skulle skriva om Contemptuous i tid och otid eller om Non Serviam skulle skriva en hyllningsartikel till Agent Bulldogg. Jag höjer ett varningsfinger där..
Och sen tycker jag det är lite att kasta sten i glashus att anmärka på och säga att Horrorshow "borde köra stavning och grammatik i word" när de skriver...visst förekommer stavfel i blaskan ifråga men när man själv inte direkt är världsmästare i tex särskrivning ska man kanske ta det lite lugnt med sån kritik?
Men 4 sätter jag, och Umezine ligger fortfarande högt i fanzine-toppen.
****
http://www.geocities.com/umezine/
_____________________
