Mitt Val

Mitt Val, Mitt Liv

Start

Mark

~ Kort om mej~

Musikjournalister och sätt att recensera

Flera gånger har jag kommit på mig själv att tänka "Fan, kan aldrig tidningarna skriva något om punk, Oi och ska?" Alla har vi nog tänkt likadant någon gång.

Alla har vi väl suckat när vi läst artikel efter artikel om Britney Spears och Westlife, alla har vi väl någon gång suckat när vis ett recension efter recension av Robbie Willams eller Da Buzz nya skivor. Alla har vi väl då tänkt:

"Fan, att man aldrig får läsa om dom band man gillar"

I det stora hela består kvällspressens bevakning av punk av att recensera Rancids senaste och Svenska punkklassiker, skriva någon notis om att Jello Biafra i gamla Dead Kennedy kör spoken word förställningar och göra en artikel om ännu en halvtaskig återförening av Sex Pistols

Reggae och ska skrivs det knappast spaltmeter om heller.

Det är väl bara att acceptera fakta egentligen, vi kommer aldrig få läsa om de band vi gillar och få se deras skivor recenserade på ett rättvist sätt. De som skriver i DN, Aftonbladet och så vidare har inte (alternativt sällan) kunskapen att ge en rättvis och sanningsenlig bild av det hela. Per Bjurman och company vet inget om Oi, Dropkick Murphys och så vidare så varför ska dom försöka? Vissa försöker dock, vissa klarar det hyfsat medans andra helt är ute och cyklar.

Efter att ha filosoferat mycket om detta fenomen med musikjournalister så kom jag fram till att det i princip bara finns tre sorters sådana.

1.Herr "Klyscha"

Herr Klyscha jobbar mest på "mindre" tidningar och verkar egentligen inte kunna mycket om musik. Så för att kunna skriva en recension så tar han till klyschor om musikstilen plus att han namndroppar någon av de "större" Om det handlar om reggae så kan det stå

"Man kan nästan höra vågskvalpen-riktig skön sommarmusik-Bob Marley-yadayada"

Om det är en recension av en punkskiva så slänger han ihop något i stil med "Argt-skränigt-Sex Pistols-de misshandlar -instrumenten-tuppkammar-inget-för-känsliga-öron"

Ska-musik beskriver han som "reggae som missat bussen" och kan nämna Madness och No Doubt.

2.Mr know it all

Den självutnämnda experten som har grym koll. När det gäller ska-musik så har han ett par samlingar medSpecials, Selecter plus några samlingsskivor från bolaget Trojan Records.Men egentligen så lyssnar han bara på den gamla sortens ska för efter two-tonetiden så är det mest skit alltihop. Och two-tone banden:det var ju något som punkare kom på då de försökte spela gammal Jamaica-ska.Han nämner gärna att musiken kommer från Jamaica men kan dock inte nämna så värst många grupper och har inte riktigt koll på ordningen ska-rocksteady-reggae.

Mr Know it all när det gäller punk så har han Sex Pistols "Never mind the bollocks"och Clashs två första plattor samt att han har köpt The Exploiteds "Troops of tomorrow" nyligen. Disharge har han även hört ett par gånger men har ingen skiva. Han förkastar allt efter 79 och säger att allt var bättre förr. Han dikterar villkoren för vilka som sålts sig och vilka som är/var riktiga punx. Oi känner han till som någon sorts obskyr skinheadpunk och skinheads är ju rasistiska allihopa...

3.De få med koll

Det finns dock folk inom journalistkåren som verkligen, till skillnad från Herr Klyscha och Mr Know it all somhar koll....De namn som kommer upp då är Mattias Kling (Punk och hårdrock, Aftonbladet) och Marimba Roney (F.d reggaerecensent på Aftonbladet) De är ljuset i mörkret. Även om Kling gav ett väldigt dåligt svar i ett nummer av Puls i November 03 då han försökte svara på vad skillnaden mellan Oi och streetpunk var....

I sällsynta fall så kan det finnas någon på tidningarna som har en halv fot inne i undergroundscenen. Oftast är den personen ganska ung och även "fräsch" inom scenen. Han försöker vara så svår, alternativ och undergroundsom möjligt men det blir oftast bara så uppenbart hur hårt han försöker och löjligt. Oftast kan han inte uttrycka sig eller skriva för fem öre heller. Den här personen är inte helt olik "Mr know it all"

Sammanfattningsvis så kan jag alltså konstatera att både bevakningen av vår musik och pressens journalister är dåliga.

Så det är som vanligt upp till oss själva att. Banden har guldläge nu när internet är så stort, de kan få ut sin musik hur lätt som helst igenom att lägga ut mp3låtar. Men det krävs också att fanzinen recenserar materialet, dvs alla singlar, demos och skivor.

"Ja, men då är väl allt bra då? Om fanzinen recenserar våra band så blir det ju en rättvis bild och bra, ärlig bevakning"...

Jaså?

Är det helt säkert det? För här kan jag mig se ett litet problem. Många gånger är det för snällt.

Många (inte alla) fanzines är lite för fega i det avseende, och friar hellre än fäller. Ibland verkar det som om alla band inom t.ex. Oi-scenen skulle vara hur bra som helst. Sällan läser man en dålig recension. Om det någon gång klagas på något så är det något försiktigt om ljudkvalitén.

"Men vadå, ska man bara kasta skit på alla, det splittrar ju bara scenen"

Självklart så behöver man inte ta fram den största sågen och bara ösa ur skit när man inte gillar senaste Clockwork Crew singeln eller dylikt. Man kan vara diplomatisk, till en viss gräns men som det engelska uttrycket är "Call a spade, a spade" Är det dåligt, skriv det!

Man kan inte tycka allt är bra, bara för att det råkar vara Oi, punk eller ska. Man kan jämföra med det faktum att vissa verkar tro att bara för att man delar musiksmak och klädstil så blir man automatiskt bästa polare. Så är det ju inte eller hur? Det underlättar, men inte fan gör det två personer automatiskt till polare? Just för att: Man kan inte gilla alla personer. Och man kan inte gilla all musik bara för att det är Oi, ska eller punk.

Ibland tror man ju nästan när man läser vissa journalisters krönikor och recensioner att de får betalt av artistens skivbolag men så är det ju inte (eller?-hehehehehe) Och att en stor del bara "hakar på" i hyllandet av viss artister så det inte känns äkta för fem öre. Då blir väl "vi" inte så mycket bättre vi ifall vi låtsats som om allting är bra och ingenting är dåligt. Men det hela är en balansgång och jag tror att banden uppskattar ärlighet.

Sen har vi ju problemet med att vissa bara skriver klyschartade recensioner med "Oi,Oi,Oi-this is for the skins" och att många Engelska Oi och skaband för onödigt mycket oförtjänt uppmärksamhet (speciellt av Tyska zines) Men det tar vi en annan gång...