micke77

Jag är trött på dessa oskrivna regler som egentligen är ganska

formella. Jag är trött på "känner du han och han och hon". Som

om dom skulle vara några övermänniskor som är mer punk än

någon annan. Jag har egentligen aldrig utgett mig för att vara

punkare, mest för att jag aldrig har haft nitar och uniform, visst jag

har haft tuppkam men där gick gränsen. Jag har spelat i flera band

och släppt flera fanzines och är dessutom aktiv inom webzinescenen.

Nu är det inte mig det handlar om. Det handlar om att se upp till

folk, folk som egentligen aldrig gjort något mer än att ha spelat

i något förortsband på fritidsgården. Inget ont om det. Däremot kan

jag säga att jag ser upp till folk, som i flera års tid har lagt ner energi

och tagit ekonomiska smällar.

Jag hoppas snart på att få en artikel om den holländska scenen, då kommer

det nog komma fram en stor skillnad mellan Sverige och Holland.

Är det bara så att vi har det för bra här? Är man då en punkare måste man

göra sig så äcklig som möjligt, i sina dyra kläder. Jämför, ser du en punkare

utomlands så finns det en viss skitighet där för att dom egentligen inte

har någonstans att bo, de får tvätta sig när det finns tillfälle.

Jag var utanför Rostock för några år sen, i en by, jag och en polare gick förmodligen

för att leta öl nånstans. Men vi gick förbi ett gäng som satt under möjligen en gatlykta

annars var det rätt mörkt. Flera hundar stormade mot oss, vi kunde inte språket men

vi satte oss ändå där ett tag och snackade, på något sätt då kom det fram ännu mer

varför jag egentligen aldrig kallat mig punkare. Jag vill inte ha uniformen och med det

accepteras man inte. Sen att jag snart glider in på mitt 15:e år och har hunnit med att

göra massa prylar är en helt annan sak. Jag har ju ändå inga nitar.

Sen har vi U-länderna, det känns fel att sjunga om polisbrutalitet här. Se på Polen, deras

polis har inga gränser. I andra länder där det knappt finns någon mat, länder som har

kanske nån form av diktatur (USA?) jag tycker dom har större rätt att vara förbannade.

Vi får mat i skolan, dit de flesta går, även om man då och då kan tycka den är äcklig

så är det ändå mat. Jag har skrivit förr att punken är död, ja i Sverige är den det.

Även om jag med andra kan känna ett politiker och polisförakt och att det är Big Brother

över hela skiten. Men jag är mätt idag. Jag fryser inte och jag har duschat.

Sen finns den ekonomiska delen, där de stora bolagen krossar de små, nu börjar ju till

och med främst de amerikanska bolagen bli multinationella. Där har jag tvistat med många.

Det är här VI finns, vi som gör fanzines av olika slag. Vi gör det inte för att få gratis skivor,

vi gör det för att små band på något sätt ska få en chans att höras. Men som alltid är det

nästan bara samma personer som köper fanzines eller läser webzines etc. Människor som

redan vet att det finns bra småband som har fått kämpa som djur för en inspelning. Men nej,

då är Ztv eller Mtv där och visar något rockband där medlemarna dessutom är snygga.

Har man något vett och över åtminstone över 18 år är det väl musiken som ska komma i

första hand? Sen...kan det vara en bonus att få dreggla över nån snygg basist eller nåt.

Jag skulle vilja ta upp varenda liten detalj, vilket är omöjligt. Men det är ganska bra i Sverige.

Exploited spelade i Ryssland för 10 år sen eller nåt, ramlade någon där drogs människan ut

bakom scen av beväpnade väktare, vad som hände där bakom vet jag inte. Tänk om samma

scenario skulle utspela sig här. Nu är det kanske ett extremfall men det är värt en tanke.

Det finns massor av band i Sverige men ingenstans att spela. Jag kan noll om teknik och skulle

inte kunna styra upp just en spelning men det går väl nästan att sålla in Sverige bland diktaturerna.

Och är det inte byråkratin som sviker så är det alltid folket, VI, som sviker. Det kommer nya punkare

dagligen, många försvinner rätt snabbt men de som stannar kvar, var finns deras energi? Var finns

lusten till att göra någonting? De som fortfarande gör någonting borde få en extraslant av kommunen

för att de nästan driver en fritidsgård. Men tack för att ni finns, det visar på någon form av kärlek.

Mitt Val, Mitt Liv