Mitt Val, Mitt Liv

 

Start

Mark 

~ Kort om mej~

Intervjuer

FAQ

Artiklar

Recensioner

Länkar

Gästbok

 

Johan Matzon

Johan Matzon behöver väl egentligen inte någon utförligare presentation, många strängar på sin lyra inom både Oi,punk och ska-svängen. Men kanske just nu mest aktuell med Dims Rebellion.

Hur och när uppkom ditt intresset för Oi,ska,punk osv?

Snodde en skiva ur storasysters skivsamling och lyssnade på, reaktionen var snabb och aggressiv…pappa Matzon slår upp dörren och skriker–”Stäng av skiten”, och då visste jag att DET HÄR, det är bra!       

Skivan ifråga var grön och med tuff orange text stod det WE ARE THE FIRM och bandet hette Cockney Rejects, låten var ”I´m forever blowing bubbles” och detta var sommaren 1987.

Jag sneglade nästan omedelbart mer åt ska och soul hållet än punk och Oi!, och ska jag vara riktigt ärlig så har nog Oi! aldrig nött ut nån skivspelare hemma hos mej, men som sagt Cockney Rejects och Angelic Upstarts håller fortfarande.

Samlar på Madness och Trojangrejor (man får väl falla till föga och skaffa sig dom där Cdboxarna nu) Madness har jag gillat sen man kunde höra dom på Trackslistan 83-84 men dom tidigare plattorna upptäcktes ett par år senare.

Var bor du och hur är scenen där?

Bor i huvudstan och scenen suger väl i vanlig ordning, visst ska man väl inte klaga när man inte är så jävla energisk själv men jag sköter mitt och fixa scenen får nån annan göra, Pike till exempel ;-)

Efter ett par år med baktakt (i Stiff Breeze och Girlsmen) så gick du med i Agent Bulldogg och spelade på 1000 glas. Kom det några konstiga reaktioner när du gick med?

Intressant frågeställning, det beror på vad man skriver in i begreppet "reaktioner"

JA, pga att Agent Bulldogg aldrig har ansetts som rumsrena, trots att de flesta vet att det inte har handlat om politik. Det verkar mer som en slentrianmässing inställning för att man inte orkar/vill ta reda på fakta.

Jag blev inlånad som ett självklart val eftersom 1. jag var medlem i Norra Firman 2. jag kunde tuta i luren 3. Thomas redan hade snott ett par av mina låtar (jag tror faktiskt att Thomas i hemlighet gråter sig själv till sömns varje kväll för att han aldrig fick skriva Angelic Upstarts, You´re Nicked). Bulldogg var det enda alternativet, man kunde ju inte direkt välja och vraka bland opolitiska punkband i början på 90-talet, var skulle man ta vägen liksom?, sluta som nån urlakad hippie på Pinkruset, Nä tack!

Nej, pga att dom som känner mig vet att jag alltid försökt ha rent mjöl i påsen, det skulle vara otänkbart för mig att spela med folk som vill in i riksdagen. Vidare så lade Norra Firman lite av grunden för den mångfacetterade skinheadkultur som folk tar för givet idag, det var modruns (många av oss umgicks en hel med Stockholms mods), och scooterruns, alla Uppersfester samt det stora klimaxet runt 97 med Uptown Skanking (jävlar vad kul vi har haft)

Kom just på att jag har skrivit musiken till din hemsida, hahaha!

Du spelar ju även i Dims Rebellion, och ni har ju ett ganska säreget sound.Många hyllningar har det blivit för singeln, spliten med Dontcares och fullängdaren Nueva Estocolmo men….Har ni fått några kommentarer från konservativa människor som inte tycker ni ”spelar riktig punk”, att ni borde spela "mer aggressivt med en massa körer i refrängerna” eller dylikt? Att ni är ”för poppiga”?

Oh ja!, Delirium Tremens orkade inte ens lyssna igenom eländet, Umezine tyckte det var bättre förr, AMTY (vårt gamla skivbolag) tycker väl att vi borde gräva ner oss..Fishzine tycker att vi är det största sveket inom svensk punk,

Nää skämt åt sidan, så illa är det inte, men gnället om att vi har sålt oss är bara skitsnack.Dims har absolut ingen dold agenda vad gäller kommersialism eller världsherravälde.Utan vi gör den musik som vi känner för vid varje givet tillfälle.

Mina popinfluenser odlades på morsan och farsans sangriapartyn på 70-talet när det spelades Beatles, Creedence, Beach Boys, Supremes och annat gött långt in på småtimmarna.

Har du spelat i fler band än redan nämnda?

Tja, har väl gjort grejor åt Mansic, Drive-ins, The Pints, Frontlash, Voladoras, Dontcares, The Hipshots, listan fortsätter med en massa grejor som inte har nånting med denna scen att göra och alla Dims grejor förstås (har varit mina crash test dummies när det gäller ljudteknik och produktion, hahaha

”Powerpop-punk” har ju er musik kallats ganska ofta men jag är lite nyfiken på:Vad kallar ni själva er musik? Och vilka är influenserna? (kanske en tråkig ”sätta-etikett-på- allt fråga”?)

"Powerpoppunk" är inget annat än ett eländigt falsarium, som folk gör bäst i att helt och hållet glömma bort, personligen tycker jag att vanlig hederlig punk passar alldeles utmärkt.

OK, vi har kanske inte den mest ortodoxa instrumenteringen i bandet men det kan bero på att jag aldrig riktigt lärde mej elgitarr.

Influenser kommer ifrån där man minst anar det, men klart är väl att vi har hört Stiff Little Fingers, The Ruts, Buzzcocks, tidiga Costello grejor, The Jam, The Clash, mycket ska o reggae jag är själv helt såld på producer reggae som Niney Observer, King Tubby, Mikey Dread, U-Roy, m.m. Tamejfan om inte reggae var bättre förr.

På senare år har flera punk och Oi-band gjort covers på gamla countryartister som Hank Williams, Johnny Cash, Kris Krisofferson mfl…Och sen har ju ni i Dims gjort Fade way i countryversion….Ser du några beröringspunkter/likheter mellan country och punk?

Inte ett jävla dugg om jag ska vara ärlig, det verkar som om jänkarbanden gör det för att det ligger dom om hjärtat, men om svenska punkband gör country covers är det helt bizarrt. Vi i Sverige kan inte ens börja begripa den amerikanska countrykulturen som är så djupt rotad i den amerikanska folksjälen. Jag kan tänka mej att en viss Herr Ness har haft lite med det där att göra.

Dims spelade in en kvasicountry version av Fade away (Hank har väl vänt på sig, i detta nu) pga att Matte är kung på kontrabas, och för att vissa av våra låtar verkar passa i country arr.

(Det kommer flera, var så säker)

Skulle vi i Sverige göra något av motsvarighet så fick det väl bli Lars Gullin, Jan Johanson, Fred Åkerström, Cornelis eller Monika Zetterlund, och jävlar vad det skulle gå illa ;-)

Vad skulle behövas för hela scenen? Ett stort skivbolag som kan släppa alla bra band så de slipper söka sig utomlands och att fler band får lite backning? Jag tycker den svenska Oi och streetpunkscenen är väldigt ojämn materialmässigt då ett par band släppt hur mycket som helst och har bolag i ryggen medans många fler knappt fått ut en 5-låtars demo…Eller behövs det fler som köper de skivor som släpps eller fler som ordnar och går på spelningarna?

Vet inte om ett nytt Burning Heart riktigt är vad som behövs men en medvetenhet om att det faktiskt är eldsjälar som håller igång hela scenen, man ska undvika att ta saker och ting för givet.

Jag tror att vi mer och mer måste inse att internet är ett tveeggat svärd vad gäller scenens överlevnad, å ena sidan så är det skitenkelt att knyta kontakter runt om i världen nu för tiden med hemsidor, chattar, communitys etc, å andra sidan med tanke på musikkopiering så dräneras hela scenen på kapital (det är inte BMG, Sony, Universal m.m som drabbas hårdast) det är dom små bolagen som ryker först tyvärr.

En liten matematisk uträkning:

Gå på konserter + Köpa skivor = Stödja scenen.

Så enkelt är det.

Om någon skulle vilja boka er för en spelning, hur mycket tar ni, hur kontaktar man er osv?

För tillfället kontaktmenyn på www.dims.se men vi ska lägga upp lite riders och skit när vi får tummen ur.

Du som spelar både punk och ska....en sak jag tycker mig märka är att ska-band ofta splittras fortfarade än punkband, tex så finns ju inte många band kvar från den svenska ska-vågen som kom i Sverige i slutet av 90-talet. Om inte annat så glider de in på och börjar lira mera roots-reggae (The Cigarres, The Repeaters mfl)

Så, håller du med om att ska-band har kortare levnadstid än punk-band och vad beror det isåfall på? Är det svårare att hålla ihop ska-band då fler musiker behövs?

Ju flera kockar…. Jo det kan stämma, men jag tror att den största anledningen ligger i musikens själva signum nämligen baktakten. Dom allra flesta skaband idag gör nästan parodi på själva musiken med den totala övertydligheten, och får det att låta cirkus.

Ska enligt min mening handlar om puls och rytm dvs musiken måste driva sig själv, och då blir baktakten nästan överflödig, det duger inte att ta en 4takt alá rockskolan och slänga på lite baktakt och vips så har du en skalåt, utan man måste återskapa det där kittet som Lloyd Brevett (Bas), och Lloyd Knibb (trummor) i Skatalites lyckades med, du vet det som känns som en jävla smäll på käften.

När band inser hur svårt det är att spela riktigt bra ska och annan karibisk musik för halvtomma klubbar så tror jag tyvärr att många sadlar om och börjar spela nåt annat……punk kanske? ;-)

Tackar mjukast för de utförliga och roliga svaren...Men skulle inte tex Fred Åkerström goes punk funka? Eller Cornelis..Kanske inte utan att det skulle bli för mycket "Vikingarock-vibbar"?

Och jag ska genast glömma "powerpoppunk" (hehehehe)

050315, utlagd:050401