|
||
Mitt Val, Mitt Liv |
~ Kort om mej~ |
Marky Ramone+Tarakany Prismasalen,
Västerås 050125 För er som struntade i att gå, ni missade verkligen nåt. Härligt att se en äkta Ramone köra gamla och nyare Ramoneslåtar och det är alltid kul att "see a pro in action"... Marky Ramone med ett Ryskt kompband en tisdag i Västerås, kan det vara nåt det? Det intressantaste var enligt mig hur många skulle komma? Iof precis på lönedagen men som sagt, en tisdag. Man förfarade att det skulle bli 50 pers eller nåt liknande... Men så blev det inte. Uppskattningsvis så var det nog runt 250-300 personer på plats. Allt från 15 åriga nypunkare och tonåriga crustpunkare till skinheads och herrar närmare 50-års åldern.Men var höll alla Västeråsare hus? Medparten av folket var från närliggande orter som Hallstahammar och Köping... .många V-ås rockers saknades alltså. En annan fråga var om Marky skulle sjunga själv och stå vid mikrofonen eller om han skulle ta hand om det bakom sitt trumset... Tarakany inledde "själva" och var väldigt bra, tajta och hade bra sceninlevelse. De körde ett ganska långt set kändes det som, men det kändes nog lite extra långt bara för att man väntade på att Marky skulle komma in. Jag ångrar dock att jag inte köpte någon skiva med bandet, för som sagt-de var bra! Och till sist kom han då och tog plats bakom trumsetet. De tidigare funderingarna om vem som skulle sjunga besvarades direkt: Tarakanys sångare sjöng och Marky trummade samt skötte mellansnacket. Sångaren klarade låtarna mycket bra, emellanåt trodde man nästan att det var Joey Ramone som hörde från scen och bandet var lika tajta som under sitt egna set. Det inleddes med Sheena is a punkrocker och beat on the brat var med bland de tidiga låtarna....jag brukar sällan komma ihåg ordning och så efteråt men om jag säger så här: Jag minns att de iallafall körde 19 låtar och det var ingen jag saknade. Det var en bra blandning av gammalt och nyare, kändare och lite mer "okända låtar. Blitzkreig bop, Poison heart, Pinhead, I dont care, Rock n roll highschool, Commando och Life´s a gas bland annat. En kul grej var att de körde Motörheads hyllningslåt, R.a.m.o.n.e.s. Mellansnacket var bra, Marky annonserade varje låt och var proffs ut i fingerspetsarna. Inget negativt? Nej, faktiskt inte. Det ska väl iof vara när en Finsk kille som, om jag fattade det rätt-var Markys webmaster samt hade skrivit två böcker om The Ramones kom upp och skulle sjunga Blitzkreig bop...För att vara sånt superfan (som man då måste anta att han är) så var han inte vidare bra på att sjunga, bandet tappade bort sig och såg allmännt förvirrade ut....Mer om denne herre snart.. Efter spelningen var det meningen att jag skulle agera fotograf för Ramones F.C:s räkning (fotbollslag i V-ås) och ta kort när Marky signerar en av deras tröjor. Efter runt en kvarts väntande (Marky åt pizza) så fick jag och "Brädan" från Ramones F.C komma in. Den "ansvarige" (självutnämnd?) backstage var "Webmaster-finnen" och han sa åt oss att "you get one minute" och förklarade på knackig och spattig engelska 100 olika anledningar på 23 sekunder varför vi bara skulle få en minut...Bla att "he`s got a plane to catch" Vilket måste varit en lögn kom jag fram till några dar senare-Marky stod nämligen på samma scen kvällen efter med Backyard Babies....Finndjäveln ljög oss rätt upp i ansiktet!!! Marky själv var laidback liksom arrangörerna som var i rummet samt Markys livvakt. Efter drygt 15 sekunder började finnen hetsa på oss och det var nästan så att han tuggade fradga alltså...Som sagt var Marky mer laidback och jag tror nog vi hade kunna fått fem minuter till men den galna finnen ville man inte stötta sig med....Inte heller ville man störa legenden själv längre än nödvändigt och man ville ju visa respekt. Så, 3 snabba kort, en signerad tröja och en autograf på papperslapp-och det var fan precis så att vi hann med det...Att det alltid ska vara sådär med folket runtomkring banden och artisterna...låt dom själva bestämma.. För att summera kvällen så var den mycket lyckad alltså...En stor upplevelse för mig som varit fan av Ramones så pass länge (min tredje punkplatta som jag köpte var faktiskt Mania) Men det roligaste på hela kvällen var när Marky och Tarakany körde I believe in miracles och en crustpunkare kom fram till mig, kramade mig och uppmanade mig att sjunga allsång till låten tillsammans med honom. I believe in miracles- ja, jag gör det nu. "Idrott förbrödrar" heter det ju... Vad gör då inte musik? Skriven 050126.Utlagd på nätet 050201 |