~ Kort om mej~
Ludde är med och gör fanzinet Horrorshow och är en trevlig prick i allmänhet.
När, hur och varför ”blev” du skin?
Var punkare när jag var 13 och kom in på streetpunk och ska när jag hittade lite mp3-filer på en hemsida om skins.. och fastnade direkt. Rakade inte av mig håret förens början av 2002, så för att göra det enklare brukar jag tänka att jag ”blev skin” på min födelsedag samma år. Nu har jag (om man räknar från den dagen och framåt) vart skin i två och ett halvt år. Inte precis något man skryter med, men jag är i alla fall ärlig. Ogillar folk som säger ”åh jag var skin redan när jag var 7 år gammal” bara för att få någon subkulturell status. Åldersskillnader och annat sånt är piss när gemenskapen är så stor.
Var bor du och hur är scenen där?, Band, klubbar osv..
Jag bor p å Södermalm i Stockholm, även kallat Bajenland (efter landets bästa lag.) Kafé 44 ligger precis brevid mitt gamla plugg, så man kan nästa säga att jag växte upp där också. Sett legender till skitband där, alltid bra.. sen är det mycket ska-band som lirar där, och det är ju nästan ännu bättre.
Klubbar är ju inte något jag precis har så extremt mycket koll på, förutom Stomp It då. Men jag skulle aldrig vilja gå till Club Killer eller Mondo eller allt vad det heter, för det är nästan anpassat för dom som har mycket pengar. Kändisskins och annat pack som Papa Dee exploiterar ska-musiken till hemska klubbbeats, och folk köper en dyr kostym och tror att dom är stans tuffaste rudeboys. Töntigt är vad det är.
Annars älskar jag Söder, och vill aldrig flytta härifrån. Fast det är stor skillnad på området nu och då. Förut så åkte alla stans ungdomsgäng och psykopater in till City när dom ville slåss, supa och skrämma gamla tanter.. och nu när Söder är ombyggt och har massa inneställen där man får betala 50 spänn för en öl i en plastmugg så kommer dom hit istället och förstör och slåss. Förut var det lugnt och skönt här, för att vi bodde aningen avsides. Men nu kan man knappt sova för att det alltid står någon dumjäveln utanför fönstret och skriker. Fast jag kommer alltid försöka stanna här i alla fall.
Du är ju med och gör det (relativt) nystartade fanzinet Horrorshow. Varför startades zinet, hur länge hade tankarna på ett zine funnits osv?
Ideén kom när Robban försökte pigga upp mig. Jag var på dåligt humör och var sjuk, och han bara föreslog, utan att tänka på det, att vi skulle starta ett zine. Jag blev på bra humör igen för ett ”riktigt” fanzine har jag alltid velat göra. Sen kom vi på namnet och resten är svensk zine-historia! Haha. Hoppas nu att folk får upp ögonen för oss, så att vi kan sälja nummer två lika bra.
Innan har jag gjort ett par punkfanzines som bara bestog av två sidor eller mindre.. känns jävligt kul att göra nåt stort och bra för en gång skull. Att bara hålla zinet i handen efter månaders slit.... den känslan är fan obeskrivlig. Jag skulle göra det gratis, vilket jag nästan redan gör, men mest för att det är så sjukt kul och givande att kunna bestämma själv om vad man vill skriva. Tänkte faktiskt bli journalist först, men skulle aldrig låta någon annan bestämma om vad jag skulle skriva om och hur jag skulle formulera mig.
Vilket är ditt eget favoritzine förresten?
Har ett par Umezines och tycker nog som dom flesta att ”det är Sveriges bästa zine”, men kan inte låta bli att nämna Stellans jobb Pissed&Proud, och hur mycket den sidan betyder för mig. Den har nästan alltid funnits där, och alltid hållt bra koll på scenen. Annars tycker jag om AMTY rätt så mycket, för dom blandar både punk och ska utan att vara kräsna och ha sig. Annars samlar jag på gamla Schlagertidningar (Rocktidning från 80-talet) och älskar att läsa 20 år gamla recensioner av plattor jag köpte nyligen.
När jag ställt frågan ”Vad hör inte hemma inom kulturen”, så har de mest vanliga svaren varit ”politik och droger” men har du nåt annat svar?
Dryghet och ointresse. Om en kultur ska kunna växa och en scen ska kunna överleva måste vi sluta vara så jävla bittra och dryga hela tiden. Finns folk som har sånt jävla storhetsvansinne bara för att dom är skins, och tycker att punkare och andra skins är jobbiga. Och sen folk som bara klagar och gnäller på att det aldrig händer någonting, borde göra som alla andra och dra sitt strå till stacken. Ta tummen ur röven och visa att du kan göra någonting. Allt sånt känns bara tråkigt och onödigt. Droger och politik är också skit som bör stanna hos svaga männsikor.
För ett par år sen tycker jag att det fanns en viss attityd mot punk hos många skins. Att bara ”viss” punk dög och att band i stil med The Exploited, Crass och Disharge tex inte låg så högt i kurs…Men det tycker jag har ändrats nu, nu ”får” man lyssna på dessa och liknande band. Håller du med? Har skinkulturen blivit mer vänligt inställd till punk i allmänhet?
Den attityden fanns bland oss punks också. The Exploited är väl ganska ok, och har gjort ett par fotbollskörslåtar och hits.. Discharge är snäppet bättre och håller fanan högt. Men Crass är bara som Special Duties säger; ”Bullshit Crass.” Hippiekollektiv som skrev punklåtar om att punken var död. Haha.
Klart som fan man får lyssna på dom banden om man har lust. Jag har ingenting emot vad folk lyssnar på, bara det är någorlunda bra och liknar ens egen smak så är det bra sen. Skinkulturen bör vara mer vänlig till både punk och punkare, för det är trots allt där vi har våra rötter. ”Man vill ju inte se ut som en punkare” är en onödig och ovetande kommentar man ofta hör. Samma gäller dom få mods och rudeboys vi har. Samma folk i grund och botten allihop.
Och vad är det med denna psychobillyhype? Tillför den kulturen nåt tycker du?
Åh herregud vad jag börjat tröttna på Psychobilly nu.. Jag kan hålla med om att vissa band (t.ex Demented Are Go) är bra, men resten är bara överskattade skitband med ståbasar som försöker nå högre status. Förut var dom skins, men nu när det kommit något ”nytt och häftigt” ska alla hänga på det istället. Tråkigt att folk inte kan bestämma sig än. Sen tillför inte den kulturen vår kultur så mycket, förutom att alla gillar psychobilly helt plötsligt. Gamla teddyboys är tuffare.. med creepers och drainpikebrallor.. aja.
Fast jag är uppväxt med gammal 50-tals rock, så ett blandband med Chuck Berry och Little Richard är mer accepterat nu när alla har rockabilly/psychobilly-hype, vilket är kul som fan. A-wop-babe-luba-a-wop-bam-boom.
Det bästa respektive det sämsta du sett i media om skins? Det bästa är väl svårt att nämna då det ofta är bara skit men försök…
Det bästa är väl när det står någon artikel om ska-musik eller när det stod om Stomp It i DNs ”På Stan”. Annars bryr jag mig inte så mycket, för jag vill inte att det ska stå så mycket om skins i tidningar eftersom dom alltid har fått allting om bakfoten.
Det sämsta var nog nyligen när vi hade haft en diskussion i skolan om medias påverkning och jag säger att skins alltid framställs som högertokiga idioter som skrämmer tanter och ivandrare, och hela klassen menar att ”nej så är det ju inte.. jag har då inte läst något”. Och sen dagen efter så står det på metros första sida ”Skinnskallar i bråk i Tyresö”, där några nynazister hade haft någon gangsteruppgörelse. Sjukt, fast media slutar aldrig att förvåna mig.
Vad vet du om Västerås?
Jag har vart förbi ett par gånger.. vet inte så jättemycket förutom att ni nyligen hade dit Meteors och det där. Fin stad däremot med mycket natur.. i alla fall vad jag minns. Gillar att åka till andra städer och kolla in litegrann sådär.. kanske blir något besök i framtiden, då jag har pengar och lust.
Du samlar på Madness och Stiffutgåvor vet jag, hur stor är samlingen?
Pinsamt liten om man jämnför med vad jag har hittat på nätet, men när det gäller Madness så har jag 6 LP-skivor och 12 EP, och alla första press utgivna på Stff Records, väldens bästa skivbolag.. på den tiden. För dom som inte vet så var det Stiff Record som släppte Madness, Elvis Costello, Ian Dury, Nick Lowe, Motörhead, The Damned, Wreckless Eric.. och massa annat bra. Helt värt att kolla upp. Resten av samlingen består av Ian Dury & Co, och massa gamla punksinglar med band som bara släppte en eller två.. Alltid kul att hitta någonting gammalt och bortglömt. Sen har jag vart tvungen att sälja en del av samlingen då och då, för att jag behövt pengar. Men men.. allt kommer alltid igen.
Har du något boktips på bra böcker av subkulturellt intresse?
”Med Hatet Som Drivkraft” är nog en av dom bästa svenska böckerna som man kan både frossa i anekdoter och lära sig om våran punk-historia.. Annars finns det en del fotoböcker, som Gavin Watsons ”Skins” med alla dom där klassiska bilderna. Sen bör alla kolla upp ”Tribes Of England”-böckerna med blandade bilder av scooterboys, skins, punkare, mods, psychon. Skitbra fotoböcker helt enkelt.
Arthur Kay hyllar George Marshall i sin låt med samma namn och kallar honom ”skinhead superstar” Vem är den svenska scenens "skinhead superstar”? (Obs! Du får inte nämna dig själv)
Fan vad svår fråga. Får alla så här svåra? Omöjligt att jämföra någon med Geroge Marshall, men om jag fick välja så skulle det nog bli Pike ändå. Kanske samma fjäsk som alla drar, men hans jobb han gör för scenen med Kjell Hell och allting.. bara underbart och otroligt bra jobbat. Annars är nog vi alla som gör någonting ”scenhjältar” på något sätt i alla fall.. och alla som stödjer oss.. aja, skitsamma. Nästa fråga!
Hur ska man uppträda och/eller göra för att vara ett ”bra” skinhead och föra kulturens fackla vidare på ett bra sätt tycker du?
Är det bara jag som får dom här svåra frågorna? Nej, men ärligt talat så tycker jag man ska uppträda och vara hur fan man vill, bara man inte beter sig som en jubelidiot. Blöjskinsen lugnar ner sig efter ett tag, och fattar vad allting handlar om egentligen. Sen är det onödigt att vara dryg och bitter just nu, när scenen har ett uppsväng och allt bara blir bättre. Sen ska man kunna visa stolthet över vem man är och vart man kommer ifrån, det är nog det viktigaste just nu tycker jag. Lite mer tolerans/acceptans skulle inte skada heller, för det är väldigt mycket folk som ibland bara känner sig som dom är ivägen, och så ska det väl inte vara? ”Våga visa vem du är”, är en bra tanke.
Och min favoritfråga, bästa svenska Oi/punk/streetpunkband respektive skaband?
Agent Bulldogg måste väl vara det vanligaste svaret, och jag kan bara hålla med. Men sen finns det band som Dims Rebellion, Contemptuous, The Sluggers.. och en massa andra bra band som spelar ofta och håller i streetpunk-fanan. När det gäller gamla punkband, så blir det väl TST, Grisen Skriker, Bitch Boys, Baiters, Travolta Kids och alla fler med guldkorn och hits.
När det gäller ska-band måste jag säga Eskalator, för dom spelar gammal 60-tals ska med svenska charmiga vardagliga texter, och det är nog det bästa som finns. Sen finns det andra band som The Liptones, Liberator (innan dom svek oss och blev popare), Reinholds (dom två låtar dom släppte), The Bustups.. mycket bra där också.
Avslutning, nån fråga du hade velat fått? Avsluta med nåt-en anekdot, en hyllning, ”diss” eller valfritt….
Varför frågar du inte om favoritband i allmänhet? Kanske tråkiga svar.. skitsamma. Anekdoter är roligare att få berättade för sig, eller berätta vidare någon annans..
Vill passa på att hälsa till Natta, ”Rob’n’Jaz & the Rest of the Gang”, alla på bråkis som orkar med mig, alla polarna, alla som håller på med scenen, alla som gnäller och blir bittra, alla bajen-supporters, alla band som vi intervjuat, alla som köper Horrorshow.
Besök våran hemsida och skriv i gästboken vad du tycker om zinet, och vad du vill se i nästa nummer. Vad vi ska ta bort, och vad vi ska ha kvar. www.horrorshow.cjb.net
Intervjun gjord 040819