Mitt Val, Mitt Liv

 

Mark 

~ Kort om mej~

Intervjuer

FAQ

Artiklar

Recensioner

Länkar

Gästbok

 

Lögn och förbannad dikt

 

Få subkulturer verkar vara så omdebatterade som skinheadkulturen  i fråga om dess historia. I dessa internetdagar så verkar alla vara självutnämnda experter. På nätet finns hundratals skildringar om hur kulturen kom till, vissa är ganska närma sanningen, vissa stämmer till viss del och vissa…..är helt åt helvete rent ut sagt.

Bland de första skildringar av kulturens historia jag läste var George Marshalls "Spirit of 69" Det var, tror jag  första gången kulturens historia blev berättad av en som var skinhead själv och boken ger en bra bild hur allt började och har utvecklats från 60-talet fram till då den kom ut. När folk frågade mig så var det lätt att referera till denna bok och många blev överraskade och tyckte det var bra att sanningen blev berättad...

Men det var ett par år sen och sedan internet blivit mer och mer tillgängligt så har som sagt experterna blivit fler och fler. Och folk kan fråga de mest befängda saker om kulturen. Allt från att de läst att skins rakar av sig håret för att de inte ska få löss till att de flesta skins är homosexuella. När man undrar varför dom frågar dumma frågor så säger de att de läst det på nätet.

Efter att ha surfat runt och läst de många skildringarna om hur skinheadkulturen är och hur den startade……Kan man konstatera att historien varierar beroende på vilken sida man läser och vilken/vilka som står bakom den.

Kulturen har blivit ett slagträ mellan vänstern och högern. Bägge falangerna verkar göra anspråk på kulturen och anser den på något vis vara deras.

Om vi börjar med vänstern så verkar många anarkister och liknande väldigt ivriga på att försöka porträttera skinheads som mer politiska (läs: vänster) än de i själva verket var. De ska ha arrangerat strejker, varit väldigt aktiva i fackföreningar, arrangerat antifascistiska marscher och konserter.

Det påstås också från dessa håll att majoriteten av skinheadsen var svarta invandrare från Karibien. Även många Pakistanska skins ska ha funnits. Nästan så till den grad, som redan sagt att de skulle varit en majoritet.

När man läser intervjuer eller pratar med dom som verkligen var med då så verkar detta vara en gigantisk överdrift. De berättar att det fanns Pakistanska och svarta skins men att de skulle varit överrepresenterade är en kraftig överdrift .

Majoriteten av 70/80-tals Oi banden beskrivs som väldigt medvetna (åt vänster) och hela vågen med White Power och R.A.C band som Skrewdriver, Brutal Attack   t.ex.  framställs som halvtaskiga garageband som spelade för en handfull få.

En annan "klassiker" som vänstern påstår  är att kulturen skulle startats av av Jamaicaner som tog avstånd från rastafarikulturen (och religionen) genom att raka av sig håret och klä sig i kostym. Jag tror ni blandar ihop grejen med rudeboys lite grann där...

Om vi då ska gå över till hur extremhögern porträtterar det hela. Där återfinns många olika förvridningar av historien:

Exempel 1:Skinheadkulturen bestod mest av svarta och de lyssnade på reggae. Men även en del vita var med som missuppfattade allt och nu är med i någon konstig liten sekt som med tiden blev nazister. Dessa personer är i princip bara alkoholiserade idioter som bara vill slåss och inte fattar vad de håller på med.

Exempel 2:Samma som ovan men det utvecklades till något bra och rasmedvetet.

Exempel 3:Skinheads lyssnade på Glamrock  och Hårdrock De var opolitiska men vände i fart med att Skrewdriver bildades och att raskravallerna avlöste varann i London i slutet av 70-talet.

Och så vidare med varianter att det var Teddy Boys som tröttande på alla svarta i USA, att skinheads var ett slags punkare som tog avstånd mot droger o.s.v o.s.v

Många högerextrema vill också påskina att nästan alla Oi-band var mycket patriotiska (vilket iofs stämmer rätt bra) och även mycket rasmedvetna. De var bara inte lika öppna med det som Skrewdriver.

Men värst med stolligheterna är de bakom www.skinheadz.com

Man tror knappt att det är på allvar och man undrar mest om de driver med en. Exemplen är många, vissa gånger vet man inte om man ska skratta eller gråta. Jag tänkte inte ta några exempel här utan rekommenderar att ni surfar in och kollar själva. Men en grej måste jag citera, och avslutar artikeln med det.

"When I put on the Boots and Braces , it's like superman coming out of the phone booth !"