|
||
Mitt Val, Mitt Liv |
|
~ Kort om mej~ |
Kuggnäsfestivalen 5-6 Augusti 2005 Det kom en rapport från Robban som bla är känd för att satt ihop samlingen Sweden and Norway United (http://hem.passagen.se/norrlandsshit/) Så bar det iväg till Kuggnäsfestivalen för första gången istället för Augustibullret som det vanligtvis brukade bli. Det var ruskigt många band man ville se iår, både gamla och nya. Det första band som fick inleda årets festival var det helt nya Vikingarock bandet SOT. Om jag fattat rätt så var detta deras första riktiga spelning live, och trots att det var ganska glest med publik vid scen så skötte dom sig helt ok. Första låten var överaskande nog en cover på bandet Skymningstid med låten Aldrig sviker modet. Det fick mig att undra om det inte är samma sångerska då det lät väldigt likt originalet. Hursomhelst körde de alla låtarna från deras första demo som även den släpptes denna dag, + ett antal låtar till som man aldrig hade hört förut. Och även om jag ser fram emot att höra lite mer av dem i framtiden så var de tyvärr ganska stela på scen och kunde gärna bjudit lite mer på sig själva. Nästa band ut som jag såg var Unit Lost från Eskiltuna som gjorde en grymt bra spelning med massa gamla klassiska låtar plus den nya Tonight från split EP:n med Battle Scarred.Nu hade folket vuxit till sig lite mer och om man bortser från att jag gärna hade haft aningen mer ljud i sången var detta grymt bra. Det kan nog även folket framför scenen intyga. Nu däremot hade folket vuxit till sig rejält och näst efter C84 var det nog Pitbullfarm som nu äntrade scen som drog mest folk framför scenen. Dom körde igång riktigt bra med istort de flesta låtar från deras skiva. Men tydligen var de själva inte helt nöjda med ljudet då jocke efter varenda låt bad om att få mer ljud i gitarrerna då de själva inte hörde något. Men ur publikens synvinkel märktes det inte av några låga gitarrer utan allt lät snarare jävligt bra tyckte både jag och alla andra jag pratade med efteråt. Tror även de körde någon ny låt från deras kommande platta men då man aldrig hört de låtarna förut är det lite svårt att lägga dem på minnet såhär efteråt. Spec då man redan hade fått i sig en del akoholhaltiga drycker under dagen. ;) Sista bandet ut för kvällen var nog det band de flesta ville se denna kväll. Nämnligen Condemned 84 som här gjorde sin första Sverige spelning någonsin. De gjorde en kanonspelning, och om man kan bortse från en kanske ibland något otight trummis så var detta klockrent. De körde både nya låtar som tex No one likes us...we don´t care och gamla klassiker som The boots go marching in, Oi! aint dead, Skinhead, Unstoppable force, Follow the leader", Face the aggression osv osv... Sen hade dom även en tyst minut för att som jag fattade det hedra nån gammal bandmedlem som nyligen gått bort. (men jag kan ha fel då jag inte hörde exakt vad han sa just då) I vilket fall fanns det såklart några idioter i publiken som inte fattade vad en tystminut innebar utan ändå stod och skrek hela tiden. För att inte tala om den person som hoppade upp på scen och först stod knäböjd under minuten men sedan reste sig upp och heilade. Lyckligtvis var vakterna snabba på att knuffa ner honom från scen efter det. Men trots allt var detta utantvekan lätt den bästa spelningen under kvällen. Andra band som spelade under Fredagen var: Njord och Bruno Hansen/Karolinerna. Lördag den 6 Augusti När jag vaknade upp denna morgon har jag nog aldrig varit lika glad över att faktiskt bo i en stuga 5 kilometer från området istället för i tältcampingen som var inne i området. Det fullkomligt ösregnade nämnligen och när vi kom till området märkte vi att hela campingen med alla tält hade förvandlats till en enda stor lerpöl. Vi missade iaf första bandet Conny T eftersom vi var och inhandlade diverse drycker i närmsta systembolag just då. Men vi hann tillbaka lagom innan Battle Scarred äntrade scen. Då hade iof regnet lugnat ner sig lite men desvärre hade det bildats en enorm pöl full av lera precis framför scenen. Det i sin tur betydde naturligtvis att folk höll sig en bra bit ifrån scenen till en början och det såg jävligt dött ut då alla stod flera meter från scen. Men bandet körde iallafall på i fullt ös med låtar som Pigs on parade, Skinhead, samt den nya låten Hangover som fanns på den promo cd dom delade ut dagarna innan. Det är förövrigt en riktigt bra låt som jag hoppas ni håller utkik efter i framtiden. Efter några låtar så tröttnade de väl på att folk var så långt borta och uppmanade folk att komma fram och "leka i leran". Tillslut verkade det ge resultat då två killar började gyttjebrottas framför scenen. Det var jävligt kul att se på men tyvärr märkte jag att den mesta uppmärksamheten hamnade på dem istället för bandet som för övrigt gjorde en svinbra spelning trots det dåliga vädret och nu fick hamna lite i skymundan för gyttjebrottarna. Fornicators hade oturen att spela bara en halvtimma / tjugo minuter efter det då Thule påbörjade sin skivsignering. Vilket naturligtvis ledde till att de flesta befann sig där istället för framför scenen. Sen var det också ganska uppenbart att många hade fördomar emot sådana här punkband och därför höll sig på avstånd. Efter låtarna så tackade bandets sångare Tim lite skämtsamt "alla två" personer framför scen som applåderade. Egentligen var det väl kanske närmare ett dussintalet pers som bäst framför scen vilket var jävligt synd då det här var enligt mig en av de kanske bästa spelningar jag sett Fornicators göra annars. De röjde på som fan och bjöd verkligen på sig själva, ljudet var perfekt osv. Men tyvärr så saknades ju folket. Vad jag däremot alltid stört mig på som nu deras basist envisades med att göra var att uppmana folk att komma fram till scen med ord som "det är inget farligt här" osv... Tycker det mest känns dumt när banden ber folk om att komma fram å de sällan gör det ändå. Men det kom iaf fram några skinnskallar till mot slutet som efteråt sa att de inte brukar gilla sån här musik men att det där fan var asbra. Synd bara om alla andra som gick miste om detta band denna gång. Nu var regnet helt borta och det var slutligen dags för det "hemliga bandet". Men vid det här laget hade nästan alla lyckats höra vilka det var ändå så det var fullsmockat framför scen när tillsist Völund Smed steg upp i originaluppsättningen för första gången på nio år. De körde alla sina klassiker såsom Kämpa, Häxjakt, Völund osv, osv. Faktum var att efter de blivit uppropade och kört "sista låten" så fick de lov att köra om Kämpa ännu en gång då det tydligt var en publikfavorit som alla kunde sjunga med i. Sångaren var kanske lite berusad, men det var defenitivt inget som störde då han sjöng minst lika bra som alltid och i slutändan blev detta en av kvällens absoluta toppspelningar. Som det näst sista bandet ut denna lördagkväll var Enhärjarna som här körde sin sista spelning någonsin innan de lade av. Och Bisson som sjunger var inte dålig på att påpeka detta med jämna mellanrum heller. Den låt som publiken mest skrek efter var Våldtäkt (?) som dom naturligtvis körde, tillsammans med en massa andra klassiker. Spelningen avslutades med låten Tillbaks till valhall som dessutom var den sista låten i deras senaste skiva som även den släpptes under denna helg. Det är egentligen en lite sorglig låt som är ett typ av farväl till deras fans, och den passade naturligtvis ypperligt att avsluta det hela med också. Även detta var alltså en jävligt bra spelning och med ordentligt me folk framför scen som sket i om kängorna fick lite lera på sig. Det jag var mest besviken över först var när de spelat sista låten och började packa ihop men inte hade hunnit spela låten Vadå Sverige som jag älskar texten i. Men precis som jag påpekade detta för mina polare så plockade Bisson fram gitarren och versen jag väntat på hela kvällen började slutligen. Visserligen hade han glömt av slutet av låten men det gjorde inget för jag fick ju höra det mesta iaf så jag var mer än nöjd. Nu var det bara ett band kvar och då var verkligen allihopa framför scenen kändes det som. Det dröjde lite men så började introt från deras förra skiva "Rötter" spelas i högtalarna och då satte verkligen publiken igång på allvar att skråla. Direkt introt var slut så kom Ultima Thule upp på scen och avverkade klassisker efter klassiker såsom, Ragnarök, Fäderneslandet, Kornett Peter Kultfetdt, Stolt och Stark, Knekt & Karolin, Besten osv. Även lite nyare låtar som "Valkyrior visar vägen", och "den tid som varit". Däremot var bandets sångare Thörnblom jävligt noga med att redan tidigt i spelningens skede be publiken att "inte göra några tecken som kan misstolkas då det vore synd att behöva avbryta spelningen i förtid". Men publiken skötte sig och spelningen varade hela vägen ut. På grund av den enorma låtskatt detta band egentligen har så kunde de ju omöjligt spela alla de låtar man egentligen ville höra, men de gjorde ett tappert försök då de vävde ihop flera låtar in i en för att på så vis få med det bästa av de flesta låtar under den begränsade tid de nu hade på sig. Den låt jag egentligen blev mest förvånad över att de INTE spelade var nationalsången som vanligtvis brukar vara en given låt på deras spelningar. Nu var det iof något annat band som körde den tidigare under dagen om det berodde på det eller bara för att dom hade massa andra låtar som man hellre ville höra när man har chansen kan jag inte svara på. Men förvånad blev jag iaf. En annan sak att anmärka på var väl att Thörnblom glömde av sig i låtarna ibland, visserligen bara nån rad sådär men då kunde ju publiken som tur var sjunga med ändå. Det här var som sagt den mest folkpackade spelningen och Thörnblom fick be folket längst fram å ta det lite lugnt och hjälpa de som halkar i leran så det inte händer några olyckor för det var verkligen smockat här. Jävligt bra spelning och jävligt grym festival helt enkelt. Jag åker gärna hit fler gånger och hoppas fler uppmärksammar denna festival till kommande år. Andra band som spelade under Lördagen var: Conny T, Dagaz, Heroes och Wacos. |