~ Kort om mej~
Jocke a.k.a DMG Pitbull träffade jag för en herrans massa år i Uppsala på en spelning. Ett par år senare dök det upp ett skin på en community som jag börjad snacka med. Efter att ha sett en bild där en The Exploitedlogga skymtade på hans hals så hajade jag att det var samma kille som jag träffade i Uppsala förut (fast då var han punkare) Jocke var ett avd e första valen när jag mailade folk om de ville vara med. Inte minst för att han har många åsikter utan också för att han är allmänbildad och historieintresserad. Here we go..
När blev du skinhead och hur kom
du in på det hela?
Jag blev skinhead 1998. Det var väl
främst via, eller rättare sagt, tack vare Agnostic
Front som jag fick upp ögonen ordentligt för
skinheadkulturen. Men det gick inte över en natt. Jag
gick med kängor, bomberjacka och rakat huvud i närmare
ett år innan jag ansåg att jag hade rätt att på
allvar kalla mig skinhead.
Du var ju punkare förr, och det
finns ju många parareller mellan punkare och skins men
även skillnader såklart. Om vi jämför, vad gör
skinkulturen bättre än punkkulturen? Ser du några
större skillnader i det stora hela?
Skinkulturen är enligt mig bättre
i den bemärkelsen att den känns mer gångbar även fast
man blir äldre och får en massa nya ansvarsområden att
bry sig om (jobb, familj etc. etc.). Fast det beror ju
lite på vad man har för stil som punkare antar jag.
Men skinkulturen känns på något sätt lite mer
”vuxen” och framför allt disciplinerad. Den
största skillnaden är väl att skinheadkulturen inte
är lika protestbetonad som punkkulturen.
Skinheadkulturen anser jag handlar mer om att överleva
det dagliga livets vedermödor som arbetarklassman. Det
inte heller lika ”slött och förslappat” inom
skinheadkulturen som det ibland tycks vara inom punken.
Klädstilen fungerar bättre och är för det mesta
snyggare också. Gemenskapen är en annan sak som jag
tycker är bättre bland skinsen också. Det hände mer
än en gång att jag som punkare kunde komma gåendes på
gatan med ställd tuppkam och allt, och möta en annan
punkare på andra sidan gatan som inte ens behagade se
åt ens håll! Men springer man in i ett skinhead
däremot så möts man minst av en nickning och allt som
oftast så har man då funnit en ny polare. Eller iaf en
ny bekant. Förutsatt då att personen i fråga inte är
en komplett skitstövel.
Var bor du och hur är scenen
där?
Jag bor i ett litet förfallande
brukssamhälle som heter Gimo. Det ligger ca 4,5 mil
utanför Uppsala. Scenen här … den består av mig!
Ha ha ha!
Du är stort hardcorefan har jag
förstått, du måste du väl gilla att Oi-musiken och
hardcore var närmat sig varandra? Musikstilarna har
ju iof alltid haft starka blodsband i USA men ganska
dåligt i resten av världen. Varför dröjde det så
lång tid innan det blev unity mellan musikstilarna
i övriga världen? Har du nån analys?
O ja, sammansmältningen mellan Oi!
och hardcore är bland det bästa som kunde hända.
Egentligen, med tanke på att hardcore är en snabbare
och hårdare form av punkrock, så var det väl mer eller
mindre oundvikligt. Det är en förening som är
riktigt lyckad anser jag –den för samman det bästa
av två världar. Eller rättare sagt: två olika
musikstilar, för förutom själva ljudbilden så har dom
två en hel del gemensamt. Varför det tog så lång tid
kan jag dock inte svara på.
Hur skulle du beskriva den
svenska skinscenen för ett utländsk skin? Vad är
specifikt/unikt?
Oj… Bra fråga. Personligen så
anser jag inte att skillnaden på våran ”scen”
och den utländska scenen är sådär jättestor
faktiskt. Det kan väl eventuellt vara att våran scen
inte tycks vara lika ”creworienterad” som den
är i en del andra länder.
Hur tycker du gemenskapen med
andra subkulturer är? Har den ändrats något under dina
år som skin?
Just nu är väl gemenskapen
tämligen bra. Men den har gått upp och ner hela tiden.
Och det kommer den väl alltid att göra. Det är en
gemenskap som är väldigt varierande beroende på vem du
talar med eftersom det är så individuellt vem och vad
folk gillar. Men jag ser ändå rätt positivt på
framtiden om man tittar på det stora hela. Särskilt med
tanke på den tidigare nämnda ”föreningen”
mellan Oi! och hardcore –den hjälper ju till att
föra samman två rätt stora läger ytterligare. Att det
sedan finns en hel del folk som inte har den blekaste
aning om bland annat varifrån hardcore kommer, det är
väl en annan sak. Ibland kan jag dock bli rätt
förbannad över att det idag existerar punkare och
hardcorekids som inte har den blekaste aning om vad ett
skinhead egentligen är.
Skinheads över hela världen,
oavsett nationalitet har alltid haft stoltheten,
(vissa delar) av musiken, att ta avstånd från droger
och patriotismen som gemensamma nämnare... Men i Sverige
tycker jag att många skins har en kluven inställning
till patriotismen, vad tycker du? Är svenska skins
mindre patriotiska än skins i övriga Europa (tex.)
Absolut att många svenska skins har
en kluven inställning till patriotismen. Men det är ju
när man tänker efter inte sådär fruktansvärt
chockerande med tanke på att dom flesta svenskar har en
kluven inställning till patriotismen. Det är ju mer
eller mindre tabu att vara patriot i dagens Sverige, och
det är definitivt inte betraktat som politiskt korrekt.
Och jag har sagt det förr, och jag säger det igen: PK
är fördummande. Anledningen till att det är så tabu
och dessutom ovanligt att folk uttrycker patriotiska
känslor i Sverige har jag egna små halvreaktionära
teorier om. En av dom, den mest grundläggande kanske,
är helt enkelt det faktum att Sverige som nation inte
har varit aktivt inblandade i några krig på en dryga
två århundraden. Vi har inte heller blivit ockuperade
av främmande krigsmakter på väldigt, väldigt länge.
Titta bara på norrmännen: dom blev ockuperade av
Tyskland under Andra Världskriget –och se bara hur
patriotiska dom är! Det samma gäller en hel del andra
länder i såväl Europa som resten av världen. Det
tycks nästan som att det måste ske en ockupation för
att folk ska börja visa lite mer uppskattning och
kärlek för sitt fosterland! Vilket är både sjukt och
snedvridet. Svenska skins i allmänhet –jag kan ju
inte tala för alla - är definitivt mindre patriotiska
än skins i övriga Europa. Jag räknar dock inte in mig
själv till den skaran eftersom jag själv är patriot.
Vad folk inte tycks för stå att patriotism är inte av
ondo så länge den inte tar extrema uttrycksformer. Fram
för mer patriotism hos dom svenska skinsen! Och
”for the record” så nej: jag blev inte patriot
för att jag blev skinhead. Om det nu är någon som
skulle tro det.
En del skins bryter nacken av sig
i sina försök att vara opolitiska, t.o.m. att de inte
vill ta avstånd från rasism för att de tycker att det
är ett politiskt ställningstagande. Är det ett
politiskt ställningstagande tycker du? Eller tycker du
som jag att det bara är sunt förnuft?
Det är ett politiskt
ställningstagande om man gör det till ett
sådant, men egentligen: nej, nej, nej och åter nej. Det
handlar om rent jävla sunt förnuft. Jag har väldigt
svårt att komma överens med rasteoretiker som
försöker hävda den ena ”rasens”
överlägsenhet över den andra. Särskilt eftersom det
som skiljer oss från exempelvis svarta är i grund och
botten avsaknad av vissa hudfärgspigment. Något som
enbart beror på att våra kroppar har anpassat sig till
ett nordligare liv där solstrålarna inte är lika
intensiva. Rasism är så befängt och löjligt. Jag
menar: skit kommer i alla färger. Varför hata en när
man kan hata alla?
Du håller på med
"medeltida stridskonst", berätta!
Okay, jag är med i en organisation
som heter ARMA (Association for Renaissance Martial Arts)
och vårat mål är att återskapa och återuppliva vårt
västerländska stridskonstarv och dom drillar och
tekniker som efterlämnats av medeltidens och
renässansens fäktmästare. Alla tekniker vi tränar är
uteslutande hämtade från bevarade manualer som
sträcker från slutet av 1200-talet till början av
1700-talet. Det ger möjlighet att träna t.ex
svärd & bucklare, långsvärd, dolk, pålyxa,
obeväpnad strid eller rapir. Det finns väldigt många
vapentyper och stridssätt som tas upp och täcks utav
dom manualer vi tolkar. Och våra studier och våran
träning bedrivs strikt utan distraktioner från
reenactment, laijvrollspel, showfighting eller
sportfäktning. Det är alltså en helt seriös
stridskonst med fokus på effektiva tekniker. Och dom
mytbildningar och missförstånd gällande det europeiska
medeltida svärdet vi har att kämpa emot är omfattande.
Tvärt emot vad folk och filmindustri tror och vill ge
sken av så är det medeltida svärdet inte ett tungt och
klumpigt tillhygge där den som orkar utdela flest
klumpiga dråpslag vinner. Det medeltida svärdet var ett
lätt, oerhört välbalanserat, snabbt och livsfarligt
vapen. Den historiska fäktkonsten var avancerad,
teknisk, snabb och fruktansvärt effektiv.
Rent praktiskt så bedrivs
träningen med fyra huvudsakliga verktyg: träningssvärd
i trä; s.k. wasters (som det finns historiska belägg
för att använda) för teknikträning och kontrollerad
sparring, slöa stålsvärd för teknikträning och
väldigt enkel sparring, skarpa stålsvärd för
testhuggning av diverse material, och slutligen vadderade
sparringsvärd för hård fullhastighetssparring. Dom
rekonstruerade stålvapen vi använder är historiskt
korrekt utformade och välbalanserade kopior av dom vapen
som användes under dom aktuella perioderna.
Sparringsvärden må inte vara helt historiskt korrekta
men det är det närmsta vi kan efterlikna riktiga
stridsförhållanden utan att hugga ihjäl någon med ett
stålsvärd. Och det är väldigt viktigt att ha
möjligheten att kunna utföra tekniker med kraft i full
hastighet mot en icke kooperativ motståndare. Hur ska vi
annars kunna veta ifall en teknik är fungerande och
stridmässigt gångbar? Jag vill slutligen även betona
att det vi håller på med är en stridskonst och inte
en kampsport. Skillnaden är enorm. Kampsporter
handlar om att plocka poäng och vinna tävlingar.
Stridskonster handlar om att så snabbt och effektivt
oskadliggöra eller döda sin fiende.
Dom som känner sig lockad eller
intresserad kan vända sig till ARMA Sveriges
hemsida och där finns nödvändig kontaktinformation
för den som har frågor eller vill ge sig i kast med
vårat europeiska stridskonstarv.
Vad hör inte hemma i kulturen?
Droger, politik och rasism.
Vilket är det bästa svenska
Oi/punk respektive skabandet?
Bästa svenska Oi!bandet är utan
tvekan Perkele. Bästa svenska skaband… har jag inte
så stor koll på…
Vilket band har betytt mest för
dig?
Agnostic Front.
Ordet är fritt......
Skinhead är inte en politisk
uniform. Har du inte förstått det: get the fuck out!
Jocke och John Clements, ARMA director