Mitt Val, Mitt Liv

Start

Mark

~ Kort om mej~

Jens fick jag mail ifrån ganska oväntat. Då jag inte visste något om honom så var det svårt att göra en sedvanlig intervju. Så jag bad om han kunde berätta lite om sig själv. Då fick jag hela hans livshistoria skickad till mig och den var så pass bra och annorlunda att jag bestämde mig för att publicera den istället för att köra en "vanlig" intervju med fråga-svar. Efter diverse rättning av stavfel, syftningsfel osv (hehehehe) så blev den såhär:

Vad fan har jag gjort med mitt liv?

(Min tid som skinhead)

Vart börjar man när man skall berätta om sin tid som skinhead? Som det verkar med många som har varit skinheads eller är skinheads har varit att de började som punkare.

Undrar vad det beror på? Är det att det att man saknar stark identitet? Man vill också synas, man vill bli sedd. Man är blyg, inte så högljudd, man syns inte men vill också synas och vara med

"Se mig, jag finns"

Man bryr sig inte om att de tycker att jag har fula kläder eller lyssnar på skränig musik... nu fan kommer de att se mig

Man är fjorton år lyssnar på punk och annan musik som inte är så mainstream. Äntligen är man någon inte längre den lilla blyga pojken som knappt säger ett ord utan att rodna.

Så klart man måste starta ett punkband man kan ju inte spela nåt men det är ju kul att lira. Joe Strummer och Clash är idolerna-man vill ju vara lika coola som de.

Jag köper brylcreme på Ica, kammar bakåt håret och ser mer ut som en raggare egentligen men det skiter väl jag i ! Jag är punkare. Vit t-shirt, jeans och converse (billiga kopior köpta på konsum).

Punkbandet heter A-laget:vi sjunger om vilka vi hatar och vilka vi älskar... Sen skriker vi ut vårat buskap med en massa slammer i bakgrunden. Vi hatar New kids on the block och vi älskar Dead kennedys.

Har väl aldrig ut som en riktig nit-punkare med den obligatoriska läderjackan med nitar och bandnamn skrivna på. Jag ändrar stil från raggarlooken till en mer ...Va fan skall man säga? typ depprockare eller nåt sånt men jag lyssnar på all slags punk allt från kängpunk till trallpunk.Man lyssnar även band som The Cure och liknande.

Man försöker vara anarkist man hatar det totalitära systemet som förtrycker en. Man drar ner till anarkist huset i Uppsala för nu skall vi bli anakister och vi skall göra revolt! Men de verkar var lite knasiga och flummiga....Nä vi kom inte tillbaks. Vi stannar kvar i förorten och repar med vårt band i stället. Det låter inte bra men vad fan det är punk! Man skall ju skapa, inte vara bäst. Vi gör ett par spelningar med bandet, det går som det går....

Man börjar att dricka alkohol, inte så ofta i början men det blir oftare och oftare är man är stupfull. Jag och en kompis drar till Fagersta för att se The Exploited (1990) och några andra band på Fagerstarocken.Det är coolt, man har aldrig sett så många punkare förut och så kända band.

Mamma och pappa är väl lite oroliga för enså de kommer ända från Uppsala för att hämta hem oss på natten.De vill väl inte att vi skall råka illa ut och behöva stanna kvar där.

Man dricker öl, lyssnar på punk, repar med bandet och går på punkspelningar.Det är väl det man gör , skolan bryr sig man sig inte så mycket om. Man har inga planer på bli något, inga drömmar som man vill leva upp till.Man bara lever i nuet -göra beslut för framtiden låter jobbigt.

Vi börjar att repa med bandet på fritidsgården i Gottsundacentrum.Det borde väl inte vara några problem tycker vi, vi har ju inte något otalt med någon. Men kickersgänget GRB (Gottsunda Rude Boys) som hänger där uppe tycker att det skulle vara kul att spöa oss bara för vi är punkare.

Så en kväll när vi har repat klart så börjar de att mucka gräl med oss, de ställer sig i vägen så att vi inte kan gå förbimen en kille i vårt band bara trycker undan en kille och vi går. Men de ser det som en chans för att slåss för då kommer slagen och sparkarna. Jag tar min gitarr i halsen och använder den som en klubba, jag drämmer till en kille med den. De har väl inte förvänta sig att vi skall slå tillbaka så vi springer därifrån. Nu har man fått sig ovänner med det värsta gänget i stadsdelen.....

Jag och min kompis börjar att hänga med några killar som det är inte så många som bråkar med. En är skinnskalle, de andra inte men de har bomberjackor med Sverigemärken och är väl med i SD. De verkar som om GRB inte vågar röra dem så det kan vara bra att hänga med dem.

Vad visste man om skinheads då? Inte mycket, man vet att de bråkar på 30 november. Dom har ar kängor och bomberjackor, är rakade så klart och gillar inte invandrare.

När man var liten så såg man några stora skins ( bla Pike) i Gottsunda som man var rädd för: De såg ju så farliga ut med sina kängor och rakade skallar.

Jag och min kompis började att hänga med de här killarna och några andra som var typ huliganer, de gick på många fotbollsmatcher tror jag iaf. Det blir vilda fester, alla super som svin- man gapar och skriker. Det är nu man för första gången för höra Oi, nazirock och vikingarock. Det är 4-skins, Skrewdriver och Ultima Thule och alla andra band som ni vet vilka de är. Jag var inte så intresserad av nazi musiken, okej att man är patriot eller nationalist men att vara nazist...det är väl att gå för långt. Men hur som helst man för ju höra allt ändå:Dirlewanger, No Remorse och så vidare. Det är här jag börjar att få kontakt med skinhead kulturen. Killen som är skinnskalle har böcker och filmer om skinheads.Man får reda på mer om skinheads kulturen, man får veta att inte alla är nazister-de finns de som gillar reggae och de som är kommunister. Man tycker att skinhead kulturen är rätt häftig, allt det här hade man ju inge aning om.

Man börjar att lyssna på Oi och Ultima Thule, för de är ju bara patrioter och det är ju ok.Men jag är punkare fortfarande och har tuppkam...en lång tuppkam som bara hänger med några dreadlocks i.

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag rakar av mig tuppkammen men jag tror jag bestämmer mig för att bli skinnskalle i stället för att få mer respekt. Det räcker ju att se tuff för att få respekt, ser man tillräckligt farlig ut så börjar ingen att bråka med en. En händelse jag minns från den tiden är när vi varit och spelat innebandy (inte alla jag var bara där och drack öl) Vi går från gympasalen och är på på väg hem till en kille för att fortsätta att festa.

Då ser vi ser en stor folk massa komma springande mot oss , minst 50 pers. Vi i kanske bara var 10-12 st så vi lägger benen på ryggen.

"Undrar vad vi gjort"

Vi springer ut av helvete.

Till slut kommer några killar ifatt oss på cykel :

"Jaha, det är bara ni"

De var tydligen några andra som de var ute efter. Det verkar lugnt vi går tillbaka men när vi kommer tillbaks dit vi ska så är det en massa folk kvar. Det är några som känner igen mig från den tidigare incidenten med gitarren så då börjar flera att jaga mig-och bara mig! Så nu får man löpa som en vild gnu igen.

Undra om det är där jag beslutar för att raka av mig mitt hår och bli skinnskalle i ställe för att slippa bli jagad.....

Undrar om året är 91 eller 92... Thule skall spela i Uppsala på ungdomens hus. Vi åker ner på stan och träffar skinnskallar från andra delar av Sverige. Stämning på stan är hatisk, en massa skins har kommit sitter fulla och förolämpar invandrare. Ryktet går snabbt så invandrar gäng börjar att dra sig ner på stan för de vill slåss. Så klart det blir kravaller men jag tycker att det är spännande.

Inne på konserten uppmanar sångaren i Thule att folk skall stanna kvar i lokalen och inte bråka. Han säger att de inte är nazister eller rasister, de bara älskar sitt land. Jag tycker det är bra att han säger så men det flesta skiter i det och fortsätter heila.

Man åker hem till "Peter Punk" och köper skivor men jag vägrar att köpa nazistmusik,j ag kan inte stödja för det verkar helt sjukt. Men det blir desto mer Oi plattor man köper ( Blitz, Last resort, The Business och alla de andra gamla Oi banden). Det är ju inte att Skrewdriver är ett dåligt band eller så, musiken är helt ok. Längre fram så kommer jag att köpa Skrewdriver plattor men det är nog de enda vitmaktmusik plattor som jag köper.

Men sorligt nog såg går man på en hel del konstiga konserter som inte borde gå på...Egentligen av en ren slump kommer vi att hamna i "The battle of Waterloo" av en slump....

Jag och två kompisar (skinnskallar de också) skall åka till London för att semestra lite, på hotellet där vi bor så finns det några äldre skinheads från Finland (kommer inte riktigt ihåg vad de heter nu) Dom undrar:

"Om vi skall gå på konserten?"

Vi ser ut som frågetecken:"Vilken då?"

"Det är ju Skrewdriver och No remorse som spelar" Men själva skulle de inte gå.

Det kan ju vara coolt att se, själv lyssnar jag inte på det men de andra gör det men jag tycker verkar spännande, så jag följer med. Alla tre ser ut som värsta nazi skinsen, helt klädda i svart 14 hål get-a-grips.. Tydligen skall man samlas vid Waterloo station, vi hamnar på en pub vid waterloo station och där finns bara en massa svartklädda naziskins.

Jaha, sen är det dags för lite kravaller. Stenar flyger från båda håll, folk får ordentligt med stryk-båda sidor ger och tar och poliserna står i mitten. Kommer inte riktigt ihåg allt, det var ett tag sen.Men på nåt sätt kommer vi till spelningen. Vi tittar på banden, folk heilar, skriker och super. Jag sätter mig på ett bord och undrar

"Vad fan gör jag egentligen här? jag är ju inte nazist"

Jag har lite "ågren" över att vara där men vad kan man göra? Så här efteråt så kan man ju säga "jaha". Det här måste vara 1992. Jag kommer ihåg en kille med hela ansiktet tatuerat, jag minns en tysk skinnskalle som har fått en massa stora stenar i ansiktet och ligger där och blöder...jag frågar hur han mår. Han säger: "jag klarar mig, jag måste bara hämta andan" Jag kommer ihåg en anti-rasist som blir nedslagen och blir påsparkad av minst 10 par stålhättor-man mår lite dåligt. Men när adrenalinet rusar så är det är spännade.

För att reta minna kompisar brukar jag säga att jag är ett Skinhead som är anarkist och jude, och undrar vad de skall göra med mig. Långt tillbaka har man lite judisk påbrå i släkten har jag har hört. Är väl inte speciellt populär hos dem, jag är rätt uppkäftig och störig. Men jag hänger gärna på deras hys. Lyssnar fortfarande mycket på punk och går på punkspelningar. Nu börjar man att även lyssna på ska och reggae. Det är Specials, Judge Dread, Desmond Dekker osv.

Man börjar hänga med fler skinheads i Uppsala, det börjar att finnas rätt många. Man super rätt ordentligt det är fester och konserter. Vi är några skinheads som startar ett Oi band och jag tror att vi kallade oss Spion Pudel på kul om ni fattar. Det blir väl inte så mycket av det:en spelning och en demo-ingen orkar riktigt att hålla på.

När jag var i London för första gång 92 så hade man ju möjligheten att köpa lite kläder och skivor för första gången. Jag köpte även Spirit of 69 vilken man sen lusläste. Jag har tyvärr inte kvar den i min ägo längre men det är säkert någon liten skinnboll som har den nu så det är väl bara bra. Men jag gjorde ett arbete på boken i skolan och höll ett föredrag för klassen som inte fattade nånting såg ut som frågetecken allihop.

Jag pratade om reggae, S.h.a.r.p, om skinheads med annan hudfärg än vit, om skinheads som var kommunister och anti-rasister. Det var väl för mycket för dem att höra men jag hade försökt att ge en riktig spegling av den riktiga skinhead kulturen.Inte bara om vitmakt-skins som man oftast fick höra om i medierna.

Hur var det då själv med sin politiska övertygelse?

Ibörjan var jag vänster men jag umgicks med folk som då kallade sig nazister-men jag tror inte nån av dem skulle kalla sig det nu. Men nu när jag tänker efter så drev man mer och mer åt höger för varje år som gick. Många av dem som man umgicks och som var skinheads var nationalister eller patrioter-det var inte många av dem som var nazister men såna fanns också.

I början försökte jag att vara S.H.A.R.P jag gjorde tom enn egen S.H.A.R.P tröja. Jag satt och målade av märket i "Spirit of 69" men som alla vet så tittar människor på vissa attribut och sen dömer de -inte alla men många. Jag blev mer frustrerad och började ta parti för högerpolitik....Inte det att man blev nazi men man blev mer åt höger. Undrar om det kan var en del av grupptrycket som gör att man ändrar sitt ställningstagande? Inte för att någon aktivt försökte ändra mina åsikter av dem jag umgicks med men ändå så blir man påverkad.

Det är nu jag tycker det är ok att köpa Skrewdriver plattor fan klart man blir påverkad av vad Ian Stuart sjunger om. Men som tur hade man Ska och reggae på andra sidan för att balansera så att man inte drev iväg in nåt dåligt sällskap. Lyssnade även på Redskins, hade en platta med dem från John Peel session. Men när de flesta man hänger med är höger då tar det inte lång tid innan man är där själv, om är liten och svag som jag. Hur som helst har jag alltid haft ett stort förakt mot de som säger att de är nazister. Vissa tror jag inte på, de försöker bara vara tuffa genom att itta en grupp att tillhör som man själv har gjort för att finna någon slags gemenskap. Det där med opolitisk tror jag inte på riktigt man tar oftast ställning i frågor.

Men att förknippa Skinhead kulturen och föra ett visst politisk ställningstagande är ju helt åt helvete fel. Det är ju som att säga att alla raggare är sossar alla golfspelare är moderater och så är ju inte fallet. Nä, Skinheads skall inte hålla på med politik men varje individ måste ta ett ställningstagande i frågor som berör dem tror jag och det har inget med skinheads att göra.

Vad jag menar är att vara skinhead skall inte säga nånting om min politiska åsikt....

Men vad fan, jag är inte så jävla duktig själv! Jag har nog heilat, skrikit nedvärderande rasistiska saker om människor med annan hudfärg-de får man stå för att man gjort. Jag kan ju titta tillbaka och säga "förlåt för mitt beetende, kan vi ta om det där-det blev fel"

Nog om politik, kräks lite på mig själv för vad man gjort....

Några kul band man har sett är ju The Business som vi åkte såg i London det var jag Norpan, Olof och Pike. Den resan var kul men minna pengar tog slut så jag fick gå hungrig.

Bad Manners i Norrköping var kul det också men det var några raggare som stack hål på Buster Bloodwessels däck på folkabussen eller vad det var för bil de hade.

Judge Dread var nog en liten besvikelse för min del, jag var för full och kom i bråk med Sven, en Stockholm skinskalle. Vet inte riktigt varför vi började att slåss men jag tror att det var rätt trångt där inne ner till jackorna. Jag fick en dansk skalle av honom sen var det i gång, men vakterna kom och stoppade oss sa att "ni får gå ut om ni ska slåss" så vi gjorde det.

Vi fick en ring med folk som stod och hejade på. När en fick övertag som kom de in och bröt det var som det vore en ultimate figthing match. Till slut hade jag fått ner Sven och det hela var över. Då knackar nån på min rygg och säger att "det är dags att sluta" och det var farbror polisen. Jag får åka där ifrån i polisbil och de släpper av mig vid stadion. Jag försöker ta mig hem till Uppsala mitt i natten och kommer fram på morgonen.

Sen har man väl varit på några andra spelningar med mer eller mindre okända oi, punk och ska-band. Men oftast har man varit för full för att komma ihåg vilka band man har sett.

Jag var även på The Specials i Uppsala men även på den spelningen var man för full och arg.

När jag tänker efter så har jag inte slagits så mycket-mest fått stryk. Kommer ihåg en gång när vi var på bussen hem till Gottsunda efter en kväll på Stan. Vi började att tjafsa med några invandrarkillar och när vi kom av bussen så började vi att slåss. Vi var två mot två lmen efter att jag salagit till killen jag slogs mot så hans brillor flög i väg och han inte kunde se nåt längre så var det inte kul längre. Vi letade upp hans glasögon och sa åt de andra två att:

"Det känns rätt onödigt, varför slåss vi?"

Nä, speciellt bra på slås har man aldrig varit, jag åker bara på däng.

Haha, vad gjorde man som skinhead förutom att supa och åka på däng?

Så klart skulle man ha de finaste kläderna man ville börja distansera sig från nazipöbeln med sina svarta kläder och kepsar. Man började mer och mer försöka se ut som originalskinsen.

Man skaffade sig oxblood DM´s , Harringtons, crombie, Ben Shermans och Fred Perrys i färgkombinationer som ingen hade. Det skulle vara Sta-prest, det skulle vara kostym, det skulle clockwork-alla var klädda i vit. Vi var väl några i Uppsala som försökte vara mer åt original hållet. T.o.m en som hade varit med i VAM blev originalare-han kastade alla armbindlar, tog på sig en crombie och började lyssna på ska.

Hur som helst, livet som skinhead flöt på man drack sina öl på helgen blev aspackad köpte skivor, köpte mer kläder. Men det börjar att bli mer våldsamt.....

Det blev fler och fler nazister och jag ville inte alls beblande mig med såna längre. Jag har börjat att inse att de är farliga, rädda och svaga-de kommer att göra illa folk. Jag började allt mer sluta umgås med vissa personer för de var inte roligt längre. Man började att skämmas för att man blev förknippad med sådana människor, man höll sig undan.

De få som man umgicks med började att ta det lugnare de också. Man började att se att de finns andra saker än att vara skinhead hela veckan. Man hade alltid gått runt i Skinhead kläder, man kände sig oklädd om det inte stod "Lonsdale" eller om det inte var en Fred Perry krans på tröjan. Man hade nästan alltid kängor men de hade blivit lägre och lägre för varje år, lågskor var helt ok. Man började tycka att det är ok att ha andra kläder, lyssna på musik som inte bara är Oi, punk eller ska. Kanske man skulle pröva en frisyr med längre hår? Man försökte men det blir fel man tar fram rakapparaten...wooooo av med det!

Tiden går, man är inte längre skinhead. Man pratar om tiden när man var skinhead det måste betyda att jag inte är det längre. Har knappt några kläder kvar och inga kängor längre. Ibland rakar jag av mig håret, skulle vilja ha långa röda dreads men jag är för lat för att spara ut lätt att bara raka av det ibland växer ut gör det alltid. Nu har kommit så långt att jag har kommit till en nostalgitripp tittar tillbaka på mitt liv. Jag fyller snart 30 och är rädd för att bli gammal.Jag vill se mig som ung men det är jag ju inte. Men nu är jag lite äldre och lite mognare, jag skulle aldrig längre försöka tillhöra någon slags grupp. Men man har ju lite förkärlek till den missförståda Skinhead kulturen. Man hoppas att de bara kommer finnas coola skinheads som lyssnar på ska, reggae, oi, punk och slåss så där lagom och inte för något idiotiskt politiskt ideer som ingen kan ställa upp på vid sunda vätskor.

Vad gör jag nu? Lyssnar på ska och reggae, dricker mig för full fortfarande händer att man går på en konsert är intresserad av skinheadkulturen men nu från utsidan inte längre med.

Men jag undrar om jag är vid sunda vätskor själv ibland.

/Jens

Utlagd på nätet 040601 och skriven kort innan det.