|
||
Mitt Val, Mitt Liv |
~ Kort om mej~ |
Är layout viktigare än det skrivna ordet? Nyligen har flera röster hörts om att bla MVML ska ha "ful design", att "det är svårt att läsa", att webzinet är "skitfult" osv. Kritik KAN jag ta, det är inte det men något jag blir lite förundrad över är hur estetiskt tilltalande allt ska vara nuförtiden. Det gnälls på stavfel i zines, layout verkar vara det viktigaste som finns (vad hände med innehållet, är inte det viktigare?), folk gnäller på band som har fula hemsidor och verkar tycka det är viktigare än musiken. Och visst är det lustigt att de som gnäller i 8 fall av 10 inte gör något själva? Och det är ju ännu lustigare att de gör det anonymt i gästböcker och så vidare. Jag tycker det då har kommit väldigt långt ifrån punkens grundideal. Meningen med tex fazines var väl att skapa en alternativ media? Att band som den etablerade pressen inte skrev om skulle få uppmärksamhet? D.I.Y principen handlade väl att göra något, oavsett om man inte var världsbäst på att skriva, hade en femma i svenska eller hade världens bästa känsla för layout? Det primära var väl att man gjorde nåt, sen att det alltid inte blev världsbäst var väl en annan femma? Man tog sig iallafall tid att göra något för att stödja banden och den musik man älskade. Varför är det inte så längre? Varför ska allt vara så stilrent, påkostat och snyggt? Har vi kommit så långt att vi börjar se ner på föregångarna? Har alla som sen 76/77 och framåt som klippt, klistrat och jobbar arslet av sig-(allt D.I.Y) gjort allt förgäves? Har poängen inte gått fram alls? "Av amatörer för amatörer"? Vad är nästa steg-gnälla på att punkband tar något fel ackord? Hemsidor var det bara tänkt att det här skulle handla om men det blev en utsvävning. Något jag mer reagerat på är att fler och fler band och skivbolag inte alls är tillmötesgående. Mailar man eller skriver brev (händer att jag gör det med, very oldschool-hehehe) och frågar om en intervju till exempel så börjar de 3:e gradens förhör med frågor som: hur många besökare man har, hur mycket erfarenhet man har osv...och gäller det papperszines så blir det frågor om upplaga osv. Det de säger indirekt är: "Skulle en intervju i fanzinet/webzinet XXX ge tillräckligt mycket status"? Band som struntar i små zines gräver sin egen grav anser jag, man har sett det förr. Band som i sin tro att de ska bli rockstjärnor "överger" scenen, nobbar små zines och vill bara figurera i "rätt" tidningar, tar avstånd frånd elar av sin publik osv....ett halvår senare kommer de tillbaka-de blev inga stjärnor och tror att allt ska vara som förr och att de ska bli välkomna tillbaka med stora famnen. Vidare så ska jag erkänna att även jag föredrar papperszines...just för att läsupplevelsen blir en annan. Visst är det roligare att ha en "färdig produkt" i sin hand som man kan läsa på muggen osv men jag anser att webzines behövs de med. Ett webzine har fördelen att kunna vara mer up to date. Men det, är nog ingen skillnad i själv arbetet. Jag tror att jag tex har lika många lösa pappersbitar liggande huller om buller som ett papperszine.Man kopierar, skriver in text, klipper och klistrar lika mycket. Det jag vill säga i det stora hela är: Det viktiga är inte vad man gör, det är att man gör NÅGOT. För att göra ett zine anser jag att du inte behöver ha femma i svenska...lika lite som du behöver ha gått musikskola för att få lira i ett punkband. u finns medlen för att lätt kunna göra ett bra zine, i alla fall på vissa sätt. Man kan köra stavning och grammatik i word när man skriver, man kan nog lättare för kontakt med banden och man kan hitta bilder på nätet och så vidare. Det är jättebra att utveckligen gått framåt på det viset men grundtankarna får inte försvinna. Det får aldrig bli att regler om hur det "ska" se ut..och att det blir viktigare än innehållet. Skriven 05-07-26, ut på nätet 05-08-15. |