Mitt Val, Mitt Liv

 

Start

Mark 

~ Kort om mej~

Intervjuer

FAQ

Artiklar

Recensioner

Länkar

Gästbok

  Erik kom jag i kontakt med på helgon (en community) Han står ut på flera olika sätt, bara en sån grej att han är skinnskalle och jobbar som spöke! Men också att han är homosexuell som sannerligen måste vara tufft samtidigt som han är skinnskalle. En intervju med en intressant människa blev det helt enkelt.

 

När blev du skinhead och hur kom du in på det hela?

Svårt att säga, jag förvandlades inte över en dag. Var ständigt sökande i en röra av stilar och var inte bunden till nån speciell grupp. Förvandlingen började dock mer märkbart 1996 när jag gick på folkhögskola och jag började umgås med 2 skins, Johannes från Norrköping och Björn från Västerås, som jag dock inte direkt har nån kontakt med efteråt. Det var en naturlig förvandling. Efter mycket sökande kände jag att jag var på väg hem, till en kultur där jag kände mej lugn och hemma och upptäckte nått som gav mej utdelning. Har aldrig trott att skinnskallar var varken rassar eller nazzar innan. Men det var inget medvetet val att bli skinnskalle, det bara skedde helt naturligt av sej självt. Det har tagit mej mycket lång tid att komma in i det hela, eftersom det kring 1997 var rätt ont om skins som ville släppa in nån utböling. Idag är det snarare tvärtom.

Var bor du och hur är scenen där?

Jag har mitt hem i min kropp! Officiellt bor jag i Malmö, rent fysiskt bor jag i Stockholm, Mitt hjärta bor i England och min själ bor på Öland. Så det beror på hur man menar! ;-)

Scenen i Stockholm är blandad. Sen 2 år FINNS det i alla fall några klubbar då och då, innan dess fanns det ingenting alls. Spelningarna är få tyvärr. Och när ägare till lokaler ser skinnskallar i antåg tar dom snart bort klubbarna, fast vi oftast bara sitter lugna och snackar och ölar! Det finns en rätt utbredd misstänksamhet mot en om man kommer in som ny, speciellt eftersom det är få skins som är äldre än 20 i Stockholm och jag kommer in som äldre, men det beror mest på att alla högerpolitiska ska hållas på hundra mils avstånd!

Jag hajar självfallet att du är skin pga. livsstilen, musiken o.s.v. men kan det inte bli lite väl mycket fördomar emellanåt? Både från andra skins och "Svenssons"? Du slåss ju både mot fördomarna om homosexuella och fördomarna om skins? Hur orkar du och vilket är värst?

Hur jag orkar? Tja, jag känner mest att det får jag väl ta. Jag är inte ute efter nån uppmärksamhet alls, slipper det egentligen gärna, även om jag gärna ställer upp i mediala sammanhang för att sprida en positiv bild. Är inte intresserad av att vara "bögen" även om jag vet att mitt rykte nästan gjort en legend av mej. Alla vet vem skinnbollen är, alldeles för många för det ska va hälsosamt för mej; helt fel grupper.

Hm.... jag stöter inte på så mycket fördomar från svenssons om bögar, däremot så är det många högerpolitiska skins som tror att bara för man är bög så vill man bara knulla dom. Jag har alltid undrat varför folk tror det. Bögar vill inte ha mer sex än andra män, och vad får folk att tro att man vill knulla alla, och speciellt dom personligen? Knappast. Men där kan man lätt råka illa ut. Det är mest äldre skins (över 25) som ens bryr sej, dom yngre är vettigare och skiter i petitesser.

Händer det ofta att andra skins tror att du är "gayskin" d.v.s. en som tänder på klädstilen men inte har något med skinkulturen att göra i övrigt ifråga om musik, ideal och så? Och vad tycker du om gayskins?

Det är bara som dom inte träffat mej som tror det. Efter 5 sekunder med mej märker dom att det inte är fallet. Dessutom så går ju gayskins omkring i knähöga kängor, astajta fläckblekta byxor, kalrakade skallar. Det gör ju inte jag. Och gayskins vet ytterst sällan vad ska är, vad en crombie är, att det hela kommer från Jamaica... o s v.

Vad jag tycker om gayskins? Jag är rätt dubbel där. Jag skiljer på gayskins (som är fetishbögar) och skinnskallar som är bögar. Känner folk av båda sorterna. Det finns en del gayskins som är okej personligen och som faktiskt har rätt bra koll på skinheadkulturen, t ex ägaren av homotidningen QX som jag känner. Dom andra har jag inte så mycket till övers för. Ibland säger jag att jag anser att gayskingrejen gör skinheadkulturen lika mycket skada som nazisterna gjort, men det är väl att hårdra det lite. Säger det mest för att kivas! ;-)

Dock får jag upprepa att det är mest äldre skins som tror att man är gayskin. Dom yngre skiter oftast i vilket, och bryr sej bara om ifall man är okej eller inte.

Hur skulle du beskriva den svenska skinscenen för ett utländsk skin? Vad är specifikt/unikt?

Svår fråga. Tror inte den är så unik faktiskt. Möjligen att den är väldigt anti-höger i dom yngre kretsarna, utan att vara vänster för det. Att det inte är så mycket daltande med korkade rasister.

Du har ju bott i England, hur skiljer sig den svenska skinscenen från den svenska?

I England är ju rasismen tyvärr väldigt husligt accepterad. Det är rätt beklämmande; dom är själva så blinda för den. Sen har det blivit rätt vanligt med droger, skinsen knarkar för fullt. Inget kul.

Du är ju inte mycket för punk och Oi! har jag förstått... Och många som är mer traditionella på det viset (mera 69-style skins) tycker jag brukar se ner lite på skins som är mera inne på Oi! och punk. Tycker du att det finns en sådan attityd eller har jag bara träffat på ett fåtal trångsynta personer?

Det tycker jag inte att du är. Tycker du visar ett brett intresse och bredare förstående än många andra. Det enda jag kan tycka är irriterande rent allmänt, är när nån rabblar grupper och svenska småband, och blir förnärmade när man aldrig har hört talas om dom. Det tas för givet att man ska känna till varenda liten grupp som stått i en källare och fått ut en demo med en enda låt. Det är mycket sånt snobberi bland skinnskallarna.

Hur tycker du gemenskapen med andra subkulturer är? Har den ändrats något under dina år som skin?

Bland dom yngre finns det ju ett rätt brett umgänge med punkare, det verkar funka bra, och punkare idag är inte så dräggiga heller. Bland äldre känner jag att det är en inhemsk värld där man knappt pratar med varken nykomlingar eller utomstående; tror det är en skada från tiden med naziskins. I Stockholm vet jag inte helt hur det är, men i Malmö skulle nån med högerpolitiska åsikter eller det minsta lilla rasism inte leva länge i närheten av några skins.

Skinheads över hela världen, oavsett nationalitet har alltid haft  stoltheten,  (vissa delar) av musiken, att ta avstånd från droger och patriotismen som gemensamma nämnare... Men i Sverige tycker jag att många skins har en kluven inställning till patriotismen, vad tycker du? Är svenska skins mindre patriotiska än skins i övriga Europa (tex.)

Tja, patriotism ser ju helt olika ut i olika länder. Jag är stolt över Sverige som fan, men det är ren logik: vi har det fan lyxigast i nästan hela världen, även när vi är fattiga! Vi är bara så hemmablinda och klagar om vi får det mindre jättelyxigt. jaja. Jag tror mest skillnaden ligger i att vi inte behöver stoltsera, inte behöver vifta med fanor och flaggor; det är ju självklart vi är stolta över både härkomst och land. Det har jag alltid varit, och just därför är det ju en självklarhet att dela med sej åt dom som tar emot det på ett schysst sätt! Landsgränser är ändå bara ett påhitt som egentligen inte finns, varken geologiskt eller biologiskt. Det är lätt att tänka bort dom.

Vilket är det bästa svenska skabandet genom tiderna? Motivering också tack!

Shit... ingen aning. Men jag är jävligt förtjust i Liptones, jo det får bli just dom! Dom har stil, spelglädje, är snygga att se på, och framför allt: Sångaren kan sjunga! Det är nått som brukar fattas i  i stort sett alla band nuförtiden, och eftersom jag själv är sångare är det något jag värdesätter. Samma för USCB allstars.

Du har en ganska gedigen skådespelarbakgrund, har du spelat skinhead någon gång? Isåfall i vad?

Jo det har jag, både på foton och i film. Jag vet inte om jag är så stolt över en del av sakerna, dom flesta är gjorda för så länge sen och idag skulle jag säga nej till att ge skinnskallar ett negativt ansikte. Men jag var rätt desillusionerad och mådde rätt dåligt 1999-2001, och dessutom jävligt fattig. Jag sket helt enkelt i allt, om det vankades kosing! Så här på rak arm har jag varit med som skådis som skin i följande saker som jag kommer på just nu:

OP:7 (sjukhussåpa, Kanal 5) (nazist).

ECCE HOMO (fotoutställning) (nationalist).

SKINHEADS (fotoutställning) (originalare - mej själv).

BEN OCH GUNNAR - EN FILM OM MANLIG GEMENSKAP (Killinggänget) (skinnskalle bara - enda korthåriga i hela filmen!)

Det är säker nånting som jag glömt. Jag finns på www.imdb.com. Har mest fått spela hårdingar! Yes! :-)

Vad hör inte hemma i kulturen?

Rasism. Droger. Trångsynthet. Förnämfiseri. Vi är fan varken bättre eller sämre än andra.

Som avslutning, någon rolig anekdot eller nåt att tillägga? Ordet är fritt.

Jo, det har jag faktiskt! En gång när jag bodde i Stadshagen så stod jag och väntade på hissen. Jag bodde på 12e våningen, så jag ville knappast gå upp, fast det satt ett störigt invandrargäng i entrén. Jag hade på mej kängor, jeans, bombarjacka. Då kom en av invandrarkillarna upp till mej, och frågade arg "eru nazist eller?". Jag har ju aldrig kopplat ihop skinnskallar och nazism, så jag brukar alltid på skämt svara: "nä, varför tror du det"?  Då svarar han "för du ser ut som en" - och där stod han själv, men kalrakad skalle (vilket jag inte hade), uppvikta jeans ovanför kängor, och bombarjacka! Jag bara ögnade honom upp och ner och gav honom en jävligt frågande blick. Han såg ju precis likadan ut som mej! Han såg ut precis som det han hade fördomar om! Jävla pucko, hehe.  

Erik heter egentligen något annat