~ Kort om mej~
Åberg har ett förflutet i de ganska kända Umebanden Guttersnipe och Bullshit (båda nedlagda) och är nu gitarrist i The Sluggers som låter väldigt lovande. Han är även med och gör Umezine med flickvännen Anna.
När blev du skinhead
och hur kom du in på det hela?
Första gången jag kom i kontakt med Oi! punk var kring
-86 men då var det fortfarande hårdrock som var nummer
1 för mig. Vid 14-15 års ålder blev det bara mer och
mer punk och ett nyfiket intresse för dessa subkulturer
börja växa. Efter skolavslutningen sommaren -89
försvann håret, först hos frisören men jag tyckte
inte det blev tillräckligt kort så jag tog kompisens
trimmer och fixade till det. Jag hade en del kompisar som
halkade in på samma bana med punk/skin stilen och det
var rätt kul just i början när man inte visste så
mycket och fick utforska allt. Till en början köpte man
de billigaste militärkängorna man kunde hitta, sen blev
det gettagrip (killer boots) och till sist docs. I Umeå
på den tiden fanns inga affärer där man kunde hitta
några skinheadskläder så man fick klä sig i det som
liknade stilen mest. Det var väl en blandning av breda
hängslen, t-shirts, flanellskjortor, bomberjackor från
HM osv. 1990 for jag till London första gången och då
hittade man äntligen lite snygga saker, man hade iof
bara råd med två tröjor just då, men besöken till
London skulle ju bli fler. Det var även roligt att
upptäcka skamusiken och senare reggaen.
Var bor du och hur är scenen där?
Umeå, scenen har varit lite upp och ned. Just nu känns
det nästan som en svacka, vi är flera skins här men
tillfällena då vi alla möts är inte lika ofta som
förut. Anledningen är att folk jobbar så totalt olika
tider här med skift och helger, sen är vi lite mer
utspridda än vi varit tidigare. Det som håller ångan
uppe är främst hockeyn där många av oss ses, man tar
en bira i pausen och står i klacken. De få gånger The
Sluggers spelar eller nått annat hyfsat punkband lirar
så är väl oftast hela gänget där också. Jag och
Anna som gör skinheads zinet Umezine och har distron Oi!
Ain´t Dead tillför ju den lokala scenen en del också,
det är ju inte varje stad som har eget zine, Oi! band
och ett ställe man kan köpa bra billiga skivor på.
Skulle nån jävel orka dra igång spelningar regelbundet
så kunde vi ha den ultimata staden att bo i. Umeå
hardcore kör gigs nästan varje vecka men det är inte
så mycket 77punk,oldschool hardcore, streetpunk,
rock´n´roll och Oi! Bara en massa crust, emo, grind
noise bajs.
Har du/ni från Umeå fått många gliringar om
”scooter raggare” genom åren?
Bara i samband med hockey kanske, men det var länge
sedan nu.
Du har lirat i diverse Oi! orkestrar i många år, hur
har den biten av scenen utvecklats? Ställen att spela
på, acceptans, kvalitén på band o.s.v.?
När jag började med Umeås första Oi!band 1990 så var
scenen mycket mindre än vad den är nu. Då fanns det
inte lika många band i Europa och ännu mindre i
Sverige. Det var inte förrän kring -95 som den svenska
Oi! explosionen kom och den kom för att stanna verkar
det som. Det poppade upp många band och endel fick ge ut
skivor. Det fanns en klubb i Stockholm med namnet Smash
The Discos som ordnade en spelning varje månad ett tag,
sen blev det väl nån gång per år. Är det någonting
man önskar mer av så är det spelningar, nu har PST
ordnat flera gigs vilket är bra, men det vore skoj att
dra hit nått utländskt Oi! band också. Oi! musik och
skinheads kommer väl aldrig att accepteras på riktigt.
Folk som inte vet bättre tror fortfarande att det
handlar om politik därför är det svårt att fixa
spelningslokaler i vissa städer. Kvalitén på banden
har nog blivit bättre, men musiken har även gått mot
en annan riktning. Idag finns inte lika många renodlade
Oi! band längre, nu är det mer streetpunk.
Målet med The Sluggers?
Hålla bandet igång. Har ju vart med om att två av
banden man spelat med lagts på is och sedan runnit ur
sanden. Vi i Guttersnipe hade iof en reunion nu på
nyårsdagen (var ca 4 år sen vi spelade sist) och vi ska
väl försöka med det igen så fort alla är i stan
samtidigt. En ny låt är redan gjord. Det är så roligt
att hela tiden ha ett band att repa med, så för mig
kvittar det om vi inte blir kända och får ge ut massa
skivor. Självklart vill vi minst få ut en singel, men
det roligaste skulle nog ändå vara om vi får spela i
en annan stad eller rent utav utomlands.
Personligen tycker jag att The Accidents är
fruktansvärt bra, precis den typ av musik jag diggar
mest just nu. När det gäller Oi! så tycker jag Dims
Rebellion, Perkele och Clockwork Crew tillhör
toppskiktet.
Jag har tyvärr väldigt dåligt grepp på den svenska
ska scenen just nu. Ska musik vill jag helst uppleva live
och jag har varit för dålig på att släpa mina lurviga
till spelningarna som ägt rum. Liptones tycker jag är
väldigt duktiga och bra. Jag skulle gärna vilja höra
Eskalator eller vad de heter. Ska musik med svensk sång
är underbart.
Hur tycker du gemenskapen med andra subkulturer är?
Har den ändrats något under dina år som skin?
Nog för att det ofta är skins som hänger med andra
skins så ser man nästan alltid en punkare bland dem
också. När man sitter och super någonstans eller är
på konsert så kvittar det vad personen är, huvudsaken
är att man gillar samma musik och att man har roligt.
Nuförtiden är det ju rätt mycket ex-skins som man
delar gemenskapen med. Jag tror att det är från stad
till stad hur det där med gemenskapen ändrats under
åren.
Skinheads över hela världen, oavsett nationalitet
har alltid haft stoltheten, (vissa delar) av musiken, att
ta avstånd från droger och patriotismen som gemensamma
nämnare... Men i Sverige tycker jag att många skins har
en kluven inställning till patriotismen, vad tycker du?
Är svenska skins mindre patriotiska än skins i övriga
Europa (tex.)
Ja, men det är nog likadant för tyskar, norrmän och
finländare osv. Patriotism och nationsflaggor är så
förknippat med rasistiska och nationalsocialistiska
skinheads att det ses som fult att ta ställning för
patriotismen. Jag kan även tänka mig att det hör ihop
med vad folk var innan de blev skinheads och vad de har
för politiska åsikter. Det är lite dubbelmoral när de
samtidigt gillar Engelska band som är patriotiska t ex
Cock Sparrer, The Last Resort, Angelic Upstarts osv.
Personligen var jag patriot långt innan jag blev
skinhead så det var bara något som följde med, liksom
mitt fotboll och hockeyintresse. Många har svårt att
säga att de älskar de här landet pga. politiker, lagar
och orättvisor. Jag gillar inte heller det sistnämnda
sakerna men det handlar ju enligt min syn om helt andra
saker när jag älskar Sverige.
Hur skulle du beskriva den svenska skinscenen för ett
utländsk skin? Vad är specifikt/unikt?
Jag skulle nog säga att vi både har trad skins och
rätt mycket nazis. Det som är unikt är väl att vi har
så få skivbolag som släpper skivor med våra svenska
band ha ha. En sak är väl att det alltid varit en snygg
och proper stil på trad skinsen från Sverige. Vi har ju
vikingarocken också, men jag tror inte det är så
många skins som är inne på det, eller?
Blir du som jag alltid muddrad på hockey och fotboll?
När vi far till Skellefteå blir t o m småtjejerna
muddrade. Vaktjävlarna steg in i bussen sist vi var där
och började säga åt folk att lämna ölen, fascister!
Jag antar att de flesta redan känner till det men kan
du dra lite snabbt om hela historien med
Västerbottenskurirens skriverier om The Sluggers?
Det handlade kort o
gott om att han tyckte vi sände ut signaler av
främlingsfientlighet. I sin musikrecension i lokala
dagstidning beskrev han endast hur vi såg ut och
ingenting om musiken. Han beskrev oss som osmakliga. Vi
har haft mailkontakt och gått upp på tidningens
redaktion som inte alls höll med om att vi såg ut att
sända ut sådana signaler. Han dök aldrig upp på våra
bokade möten för intervjuer och diskussioner. Vad vi
sagt om mannen i fråga på telefon och spelningar
efteråt förstår ni nog. Här nedan följer vår
mailkontakt:
Hej Johan! Vi i The Sluggers och
många andra vi pratat med tycker att din recension av
oss var väldigt tråkig och orättvis. Vad är det
egentligen du tycker är ”osmakligt”?? Du som
musikjournalist borde väl känna till skinheadkulturens
riktiga ursprung och veta vad den står för. Varför
beskriver du oss som rasister i artikeln?? Vi kan väl
inte rå för att ett fåtal tokstollar använder
skinheadkulturens attribut för sina värdelösa syften?!
Du får tycka vad du vill om den musik vi spelar men
antyd för guds skull inte att vi skulle vara
rasister/nazister. Det känns väldigt kränkande! Om du
ändå skulle vara tveksam är det väl ganska enkelt att
prata med oss istället för att slänga ur sig en massa
personliga fördomar och antydningar i media. Vi räknar
med att du ger oss en förklaring och en ursäkt.
Hälsningar The Sluggers
Och så svaret::
Hej The Sluggers!
Att det inte blev någon utförligare musikrecension i
tidningen beror på att jag hade andra jobb inbokade.
Trist, men sant. Men att jag däremot kommenterade
bandmedlemmarna i The Sluggers klädsel, bomberjackor,
Fred Perry-tröjor, Dr Martens, kombinerat med rakade
skallar har följande anledning. Oavsett vad
skinheadkulturen växte fram ur och vad den stod för
då, måste man se på hur de givna signaler som denna
mundering sänder ut i dag, tolkas. Det handlar om
signaler som av de flesta förknippas med
främligsfientlighet, hat och våld. Signaler som jag
inte kan förstå hur någon kan vilja sända ut. Vi bor
i ett fritt land, så den som vill kan också bära dessa
kläder, men vi har även en fri press där jag har
tidningens förtroende att skriva vad jag tycker. Det är
inget jag smyger med. Att vissa umebor ska behöva vara
rädda för att andra väljer att anamma en dresscode som
sänder ut dylika signaler känns inte som det hör hemma
på 2000-talet. Jag skulle skriva precis samma saker om
jag såg en bil med en svastika på huven. Den
härstammar från en svunnen solkult, men sänder idag ut
mycket osmakliga signaler. Jag har inte kommenterat vad
ni står för, bara vad ni hade på er. Om ni absolut
inte vill bli förknippade med nazism/rasism så gör ni
det mycket svårt för er. Vill ni diskutera detta med
mig personligen går det bra att knalla in på VK:s
cityredaktion och fråga efter mig. Mvh: Johan Everljung,
VK
Hej igen Johan.
Antingen gör man ett ordentligt jobb eller inget alls.
Att hafsa ihop en artikel där amerikanska From Ashes
Rise utelämnas känns bara billigt. Det är Du som gör
det svårt för oss att bli av med en eventuell
rasiststämpel. Några av oss i bandet har varit aktiva
inom Umeås musikscen i >över 10 år och aldrig mött
någon som varit så fördomsfull och kategoriserande. Vi
har väldigt svårt att tro att någon på Lilla Teatern
i fredags upplevde känslor av våld, hat och
främlingsfientlighet. Utom du då. Det är bara Du
själv som väljer hur du ska tolka saker och ting och
när du inte ens orkar snacka med oss så känns det som
om du redan bestämt dig. Tråkigt! Vart leder sådant
beteende?? Våga istället vara öppen och lära känna
den positiva skinheadkultur som håller på att växa
fram bla. här i Umeå. Jobba för Umeås musikliv - inte
emot! Hälsn. The Sluggers
Ps Vi kan
diskutera hela veckan vilka ”givna signaler”
som olika klädstilar sänder ut men det handlar väl
ändå om att se lite längre än så? Ds
Och så Everljung
igen::
Hur en tidning
jobbar kvällstid är inget som jag tror ger något att
diskutera via mail. Bara ett tips är att vi börjar
trycka vår tidning vid samma tid som From... klev på
scen. Det är ett stort problem för alla tidningar att
vi oftast bara hinner se förbanden. Nog om detta. Att du
tycker att jag är fördomsfull får jag ta, så länge
det handlar om dessa aspekter så köper jag det. Jag har
dock jobbat som journalist i 10 år och aldrig blivit
kallad fördomsfull tidigare. Vår redaktion har samma
åsikter som mig, så i såna fall får det omdömet
gälla hela VK. Att det växer fram nya kulturer i Umeå
är jag mycket positiv till, men inte till de som öppet
använder sig av attribut som innebär rädsla för vissa
andra kulturer. Att jag skulle jobba mot Umeås musikliv
orkar jag inte ens diskutera, i demolådan på nätet som
jag snickrat ihop finns just 182 grupper med 356 låtar
tillgängliga för alla. Sen kan man tycka att det är
skit, men det är inte att ställa sig ivägen för
musikume i alla fall. Med ett undantag. Självklart har
VK satt stopp för vit makt-musik, hets mot folkgrupp och
musik med rasistiska förtecken. Nu säger jag inte att
det är det ni spelar, men det är den policyn vi har.
Angående ”se längre än klädstilar”. Visst,
i de flesta fall. Men icke i detta. / Johan Everljung, VK
johan.everljung@vk.se
Fördelar
respektive nackdelar med att vara skin i Umeå?
Fördelarna är få ha ha... Tror att vi har ett visst
rykte om oss att kunna slåss om det nu är en fördel.
Nackdelar är väl som överallt annars, fulla gubbar och
ibland rädda invandrare som tror att man är nått som
man inte är. Vi har aldrig haft några problem att komma
in på krogar och det var länge sedan det var något
bråk med ungdomsgäng nu.
Vad hör inte hemma i kulturen?
Narkotika. Jag hatar alla jävla tyskar och spanjacker
som puffar på och beter som hippiecrustare, byt stil
pronto!
Som avslutning, någon rolig anekdot eller nåt att
tillägga? Ordet är fritt.
Jag hade en date med skinheadbrud i London -93 och vi
satt på en pub i East End och drack öl. Efter ett tag
kom det in en snubbe och spelade biljard. Hon hade
tydligen nått otalt med honom och undrade om jag kunde
hjälpa henne att spöa skiten ur denne. Jovisst sa jag
lite smånervöst, man kunde ju inte låta en tjej slåss
ensam mot en karl. För att peppa upp oss blev det mer
och mer öl, jag var ju långt ifrån hemmaplan så man
var ju rätt spänd. Till saken hör ju den att jag inte
ätit någonting sedan dagen innan och nu hade vi varit
på pubar sen mitten av dagen fram till på kvällen. Jag
var med andra ord riktigt full, men sa att det var lugnt
varje gång hon frågade om mitt tillstånd (det var bara
till att koncentrera sig och hålla god min). Mera öl
på det blev det. Sen då när helvetet skulle braka lös
och hon började den livliga diskussionen med snubben och
samtidigt som vi rest oss märker jag att mina ben inte
riktigt bär mig längre. Jag hade helt enkelt drabbats
av Kung Alkohols mäktiga klubba. Så fighten fick
ställas in och bruden med hjälp av en annan fylltratt
släpade mig till andra avdelningen av puben (en riktigt
traditionell pub var det). Inte nog med att det var
pinsamt så var det ännu värre att mina pengar var slut
så den hjälpande fylltratten fick bjuda oss på öl,
dess värre började jag inte må så bra så när jag
gick till pissrännan så blev det till att spy också.
Vilket senare fortsatte utanför puben. Jag och hon
stapplade således hem till henne en bit bort, hon hade
en squat i anrika klubben Stick Of Rocks. Efter lite tv
tittande var det dags för mig att uppsöka toan för att
spy igen, ett par timmar senare vaknar jag upp på samma
toa liggandes på golvet. Det var ju rätt skämmigt så
man vågade ju inte knata in till henne då, det var bara
till att sova i ett ruttet rum utan glas till fönstret
ut mot vägen. Efter en sådant natt kände man sig inte
direkt som Prins Valiant, men jag fick iaf sova på Stick
Of Rocks där Cock Sparrer och många andra spelat :)
Schysst intervju, tack för den!