Jag heter Birgitta och är 40-talist.
På grund av en kombination av Akromegali och en nackskada så har jag förtidspension sedan några år tillbaka. Att leva som pensionär är väl inte någon höjdare direkt, men det gäller att försöka hitta det fina i tillvaron i alla fall.
Eftersom jag är en av naturen aktiv person, så blev omställningen från frisk till "mindre frisk" person ganska jobbig. Nu har det gått över tio år sedan jag först fick värk och livet har kommit in i ganska normala hjulspår igen. Kanske kan man till viss del lära sig att leva med smärta. Fast jag tror snarare att jag har lärt mig att anpassa mina aktiviteter efter vad jag klarar av.
Trots trasig nacke och onda händer så klarar jag att göra nästan allt jag vill, om jag tar det lilla lugna och inte håller på i timmar med samma aktivitet. Det absolut klokaste jag har gjort, var att träna ryggen så jag klarar att bära ryggsäck.
På annan plats kan du titta på mina lapptäcken och läsa lite om mina vandringar.
Annat om mig hittar du på dessa sidor
